Detta är faktiskt första gången som berättelsen om Agnes och Elins dramatiseras på en scen i Sverige. Lovisa T Onnermark står för regin.
– Den har så många kvalitéer – den drastiska, råa humorn, de skarpa situationerna, den episka kärlekssagan – som gör att den lämpar sig så väl för scenen. Fucking Åmål betydde enormt mycket för mig när den kom. Jag såg den med bultande hjärta och blossande kinder och ägnade stor energi åt att det inte skulle märkas hur jag kände mig sedd i berättelsen. För mig var filmen en idé om ett annat sätt att leva, nya bilder av hur ung kärlek kunde se ut och en stark, fysisk känsla av friheten i att ge fan i vad folk tycker.
Lovisa T Onnermark berättar att den stora utmaningen i att sätta upp en så pass känd film som pjäs har legat i att förlagan är så ikonisk.
– Det gäller att värna det unika i berättelsen men samtidigt inte ha för stor respekt för materialet, så att man blir helt låst. Jag och Hanna Cecilia Lindkvist, som gör scenografi och kostym har experimenterat kring hur mycket man kan och ska blinka till filmen i estetik och detaljer men ändå skapa ett helt eget och mycket sceniskt universum.
Skådespelarna som gör de ikoniska rollerna Elin och Agnes är Martina Hemmingsson och Livia Göttfert. Jönköpingsuppvuxna Martina älskade Fucking Åmål från första titt.
– För mig är det en berättelse om att få bryta sig loss från omgivningens förväntningar och normer och ta de första stegen mot att bli den man vill vara. Det är väldigt lustfyllt att undersöka rollen som Elin, hon är framfusig och gränslös, men ändå varm och sann.
Rollen som Agnes är Livia Göttferts första jobb efter Teaterhögskolan i Malmö.
– När jag såg Fucking Åmål var första gången jag såg två tjejer som blev kära i varandra på film. Jag kände till kändisar som var homosexuella, men det var främst vuxna män. Att se tonårstjejer kära i varandra gjorde att jag kunde se mig själv och mina vänner vara det också. Det är mer än tjugo år sedan, men det är fortfarande inte vanligt att se unga tjejer kära på film och tv.
Lovisa T Onnermark berättar att uppsättningen utspelar sig i ett slags tillskruvat 1998, så mobiltelefonerna är av 90-talsmodell och DATE-parfymen och Veckorevyn likaså.
– Däremot har vi ändrat en del annat som känns otidsenligt – framförallt en del kring den rullstolsburna karaktären Viktoria och gestaltningen av henne, berättar
Är då den 22 år gamla berättelsen lika relevant i dag?
Lovisa T Onnermark tycker det.
– På vissa platser och i vissa miljöer är situationen för unga en helt annan i dag. Det finns fler förebilder än Eva & Efva och Micki i Rederiet – må ingen skugga falla över dem! – att spegla sig i och internet öppnar förstås upp nya världar och rum att mötas i. Men på många ställen är situationen helt oförändrad från när jag gick i skolan. Vi har under skapandet av föreställningen jobbat med en referensklass som går i 8:an och de vittnar om hur svårt det är att som ung människa komma ut, både i skolan, bland vänner och i hemmiljö.
Att sätta upp en pjäs i dessa tider är såklart inte det lättaste, men Fucking Åmål kommer att spelas för max 50 personer per föreställning.
– Men vi i kultursektorn hoppas ju alla att gränsen för folksamlingar så småningom ska höjas.
Pjäsen spelas både på fast scen i Sundsvall och på turné i hela Västernorrlands län.
Slutligen, förekommer det ett Oboy-paket på scenen?
– Jag vågar nästan inte säger det, men nej, Oboy’en finns inte med i den här tolkningen, däremot en härlig tårtscen mellan Agnes och Elin…
Fucking Åmål har premiär den 2 oktober på Konsertteatern i Sundsvall och i övriga roller syns Camilla Eriksson, Srdjan Nedzipovski och Petter Snive. Robin S Spegel har skrivit manus.
