Just nu befinner sig filmskaparen Jerry Carlsson tillsammans med sitt team i Venedig för att närvara vid världspremiären av deras senaste kortfilm Nattåget. Kortfilmen tävlar nämligen på Venedigs filmfestivals Orizzonti Short Films Competition. QX nådde Jerry för att få veta mer.

Berätta om filmen, vad handlar den om?

– Filmen handlar om Oskar som kliver på nattåget hem till Älvsbyn, efter en intervju i Stockholm. Med en lång natt framför sig får han ögonkontakt med en kille på tåget, Ahmad, och första gången möter han en blick som känner samma längtan som han själv.

Hur föddes idén?

– Filmen är baserad på ett personligt minne från en resa som jag gjorde när jag var 18. Jag hade tagit nattåget från Älvsbyn till en intervju för en filmkurs i Stockholm. Efter intervjun gick jag tillbaka till Centralstationen för att ta den drygt 12 timmar långa nattågsresan hem igen. Jag förväntade mig en händelselös resa, som hemresor oftast brukar vara. När tåget började rulla såg jag den vackraste killen jag någonsin sett, sitta snett mittemot mig. Han såg såklart att jag tittade, och för att inte bli påkommen tittade jag bort. Men jag kunde inte låta bli att titta tillbaka. Och för första gången i mitt liv mötte jag en blick som såg min attraktion gentemot honom och visade att han kände likadant för mig. Det var en omvälvande resa och långa 12 timmar som fick mig att omdefiniera vem jag ville vara. Nattåget är inspirerad av detta minne. Tack och lov kom jag in på filmutbildningen också, hade inte det hänt så kanske inte den här filmen hade blivit av.


Du har tidigare gjort andra filmen på HBTQ-temat, är det ett medvetet val att göra filmer med det temat om man själv är HBTQ eller blir det bara så eftersom det alltid ligger en närmre hjärtat?
– Det ligger såklart nära hjärtat, men för mig är det mest ett sätt att vara ärlig. Film är ett sätt att spegla och undersöka människan, där har vi både möjlighet att få syn på oss själva men också blicka in i andra personers upplevelser och perspektiv. Som filmskapare försöker jag alltid att vara så ärlig som möjligt gentemot filmen jag gör och karaktärernas perspektiv. Det brukar innebära att mina filmer befolkas, liksom min värld befolkas, av hbtq-personer och en mångfald av personer. Det skulle kännas oärligt om inte alla mina filmer innehöll det på ett eller annat sätt. Vi är omgivna av en heteronormativ värld som kan vara påfrestande för många, men vi får inte glömma att vi också är konstant omgivna av olika minoriteter och perspektiv. Vi ser dem bara inte. Där tycker jag att film har möjlighet att synliggöra det som döljs.
Hur är det på festivalen?

– Jag, producenten Frida Mårtensson, fotografen Marcus Dineen, våra två skådespelare Erik Nilsson och Khalil Ben Gharbia, är här i Venedig för att fira och representera vår film. Det är ett väldigt speciellt år med tanke på Corona. Venedigs Filmfestival är den första stora filmfestivalen som öppnar upp för fysiska visningar med publik sedan pandemin startade. Men med en hel del restriktioner och regler både vad gäller munskydd, feberkontroller och distansering.


Hur känns det att som första svenska HBTQ-film på 86 år får vara med och tävla?
– Eftersom Venedigs Filmfestival är världens äldsta filmfestival så det är en otrolig ära att få ha sin världspremiär här. Att vår kortfilm också är den första svenska hbtq-filmen på festivalen känns hedrande, men det är såklart också tråkigt att det inte har visats svensk hbtq-film här tidigare.

Hur hittade du killarna i huvudrollerna?
– Då filmen är inspirerad av en egen upplevelse, ville jag hålla vissa detaljer autentiska gentemot mitt minne. Eftersom jag är från Piteå ville jag hitta huvudrollen från min hemstad. Det var viktigt att skådespelaren förstod vad det innebär att växa upp i en småstad i norra Sverige. Vi satte igång en casting i norrbotten för rollen som Oskar, och en annan casting i Frankrike för rollen som Ahmad. Erik Nilsson som spelar huvudrollen, hade aldrig skådespelat i film tidigare utan det var en helt ny erfarenhet för honom. Men han är en väldigt orädd person och hade en väldigt självklar och spännande blick. När Erik var bestämd för rollen så åkte han och jag ner till paris tillsammans för att provfilma mot de franska skådespelarna, som en fransk rollsättare hade tagit fram. Khalil Ben Gharbia, kändes lika självklar för rollen som Erik gjorde.

– Både Erik och Khalil lyckades ta till sig karaktären och gestalta den med en otrolig närvaro. Det är något av det skickligaste som en bra skådespelare kan göra, att sätta sig in i en annan människas/karaktärs perspektiv och vilja, samt ge uttryck till den på ett naturligt sätt. Jag är otroligt stolt över deras insatser och allt de gett till filmens karaktärer.


Vad har du fått för respons på filmen?
– Vi har fått fantastisk respons! På grund av Corona så fick salongerna bara vara halvfulla och alla behövde använda munskydd. Men det var faktiskt något som blev en väldigt spännande situation för vår intima film att visas i. Publikens andetag genom munskydden liknade karaktärernas andetag under nattågsresan. Filmen bygger på blickar, och andning. Det är en film om längtan och publiken blev påminda om det som vi alla söker efter; närhet och intimitet med en annan människa.
 
Vad har du på G annars?

– Jag tillsammans med mina kollegor driver ett produktionsbolag, Verket Produktion. Där jobbar vi med massor av projekt, närmast har vi en inspelning av en kortfilm som heter Lyckad Upptining av Herr Moro som ingår i Svenska Filminstitutets och SVTs sci-fi satsning 2121. Sen har vi flera andra kortfilmer i produktion och utveckling av ett par långfilmer, samt en dramaserie.

Nattåget kommer att visas på SVT någon gång nästa år.