Amazing, Danny!

Att Danny går raka vägen till final med sin danssmocka Amazing är nämligen lika givet som att Globen är rund. Det finns ingenting som kan ändra det.
Zero. Nada.
För tv-tittarna kommer att bli tagna på sängen över hur otroligt snyggt förra årets tvåa comebackar i årets festival och säger ”En enkel till Baku, tack”. Amazing är ett stycke magiskt oemotståndlig arenahouse som tveklöst är det bästa sättet att avsluta årets deltävlingsfyrklöver.

Sen då?
Det mesta tyder på att hårdrocksschlagern Land of Broken Dreams med pudelkvintetten Dynazty tar den andra finalplatsen. Deras G:son-bomb kommer än en gång bevisa att hårdrocken har ett järngrepp om publiken.
Det som skulle kunna utmana hårdrockarna är Lotta Engberg & Christer Sjögrens gammelschlager Don´t Let Me Down. De som röstar på den typen av låtar dyker alltid upp i drivor när deras musik spelas. Och de två veteranerna med ett romantiskt förflutet är löjligt charmiga på scenen.

Det betyder alltså att det finns en plats till Andra Chansen kvar. Och den tar troligen, och kanske lite oväntat, Charlotte Perrelli. Och det är nätt och jämnt att hon hamnar där. För hennes rätt intetsägande startskott The Girl glöms snabbt bort när de andra låtarna framförts. Och den är tyvärr inte ”all that”.
Att Charlotte valt den som schlagercomeback är kanske inte helt smart.
För med rätt låt hade hon absolut varit en Globen-contender, men nu kommer schlagerpubliken att lyfta luren för Danny eller ChLotta.

Femma bli Lisa Miskovsky eller mini-Håkan Hellström, Axel Algmark, och sen kommer Hanna Lindblad sjua framför usla Allting blir bra igen med grekerna i gruppen OPA!

Programmet i övrigt då? Helena Bergström säger välkommen tillbaka till sig själv i ett kul Ranelid-inspirerat nummer där Gina och Sarah körar. Och visst är det skönt att se skådespelerskan tillbaka med sina programledarkollegor. Årets ljuvliga programledartrio är verkligen en fantastisk liten trygghetstriss.
Sarah bjuder också på en snyggt stråkpimpad version av Melody Clubs The Hunter, och Gina kommer såklart att vara fierce i GreenRoom. Och så berättar Schlager-Lasse vem han gav förbjudna 14 poäng i sin egna omröstning.

OPA! ”Allting blir bra igen”
–

Ronny: OPA:s bouzoukitrall låter som soundtracket till en tv-special om Grekland som UR producerat. Det är fullkomligt obegripligt att något sånt här får vara med i Melodifestivalen 2012. Men tack killar, för att ni alla fall i titeln lovar att jag hämtar mig efter den här treminuterssmörjan.

–

Ken: Jag har inte fått det bekräftat, men OPA betyder tydligen ”kisspaus” på grekiska. En förskräckligt meningslös låt. Refrängen har möjligen något litet frö av existensberättigande, men verserna är så mycket skämskudde att betyget inte kan bli annat än ett minus. Dessutom är numret så intetsägande och grabbarna så anonyma att vi inte sett något tråkigare i det här sammanhanget sedan Py Bäckman stod på samma scen i Ozzy-klädsel för två år sedan. Sist.

Christer Sjögren & Lotta Engberg ”Don´t Let Me Down”
QX QX QX QX

Ronny: Äntligen! Här kommer en superskön dansbandsschlager som fastnat på en tysklandsfärja i trettio år och nu bjuder upp till dans på en glittrig schlagerscen. Den framförs av två ärrade veteraner med glimten i ögat, och Lotta ser ut att ha en hel rävfarm bakom örat när hon närmar sig sin forne älskare för att bjuda på en De sista ljuva åren för 2010-talet. Det är charmigt, medryckande och genomfolkligt, and I love it. En låt med ABBA-piano, kastanjetter och ljuvliga stråkar är alltid en vinnare i min bok.

QX QX QX

Ken: Det kanske inte osar 2012 om Christer & Lottas genommysiga, tyska kramschlager, men oj vad jag tycker det här är charmigt. Med hårdrock, dramaballad och högvis med danspop i Globenfinalen tycker jag absolut det även borde finnas utrymme för någonting för mormor och vad passar då bättre än herr Sjögrens avgrundsdjupa basröst i en snygg dansbands/balladversion av The Rubettes Sugar Baby Love signerad schlagerlegendaren Lasse Holm? En rejäl guilty pleasure. som ger mitt ansikte ett leende bredare än Öresund varje gång jag hör den. Jag håller alla tummar för att det blir det här paret som följer Danny till Globen ikväll.

Axel Algmark ”Kyss mig”
QX QX

Ronny: Hipsterdrasuten Algmark sprattlar runt på scenen som besatt under sina tre minuter i sin hemsnickrade version av Ramlar. Det här hade kunnat ta sig nånstans om inte toppstriden varit full av etablerade namn, och om den långe mustachliraren inte sett så osympatisk ut. Charmen lyser nämligen fullständigt med sin frånvaro under den här schlagerlångtadaren.

QX QX

Ken: Självklart var det bara en tidsfråga innan någon ur generationen som växt upp med Håkan Hellström till modersmjölken skulle göra en Mello-variant av nämnda killes alla hits. Jag tillhör ju lägret som älskar Håkan, och jag gillar även den här lalalalalala-dängan med wap-ap-ap-hook och alla tillhörande indie-attribut litegrand, men jag tycker samtidigt att det blir en smula ”Sikta med Stjärnorna på Roliga Timmen” över alltihopa när introverta Axel ryckdansar, sliter sig i skjortan och kastar sig på golvet. Har helt klart sin publik dock, och ska någon låt mot förmodan skrälla sig en bit upp på resultatlistan så är det förmodligen denna.

Danny ”Amazing”
QX QX QX QX QX

Ronny: Låt nummer trettiotvå beskrivs helt rättvist bäst av sin egen titel. För det här är så underbart bra, rätt och 2012. Dannys Swedish House Mafia-explosion i lysande rymddräkter får mig att le fån öra till öra, för det här är så svinigt bra. Och det är dessutom så beundransvärt att Dannyboy klarar av att både sjunga och dansa i sin 13 kilo tunga dräkt. Det är ingen tvekan om att det här går vidare till Globen, och det är utan tvekan Danny och Loreens som slåss om biljetten till Baku. Allt annat är otänkbart.

QX QX QX QX QX

Ken: Att det kan vara ganska farligt att gå ut som nummer 32 med allt vad det innebär av press och förväntningar, fick Love Generation bittert erfara ifjol, men när Danny ikväll traskar in till tonerna av Popular(!) för att riva av sitt TRON-inspirerade supersnygga dansnummer är risken för ett likande fiasko minimalt. Amazing är Melodifestival-varianten av den arenahouse som just nu Sverige är världsbäst på, och det finns ingenting med det här jag inte älskar. Danny, kläderna, låten, numret, dansarna, allt är precis min påse. Gjuten etta ikväll. Huruvida samma sak gäller i Globen ber jag att få återkomma till.