Loreen måste gå vidare!

I kväll handlar allt bara om en sak. Loreen och hennes Euphoria ska till Globen. Allt annat är faktiskt smått sekundärt. Och det ser ljust ut för fjolårsfavoriten från Andra Chansen. Hon vann vår publikundersökning med 124 röster (av totalt 416 tillfrågade), mot tvåan (och den stora barnfavoriten) Sean Banan, som fick 120 röster.
Men blir det dessa två som tar sig till Globen?
Inte omöjligt, då båda två tände arenan ordentligt här i Växjö. Sean Banans inledande skojnummer med mördarrefräng fick arenan att klappa med i hela numret, och Loreens magiska dansnummer med snöfall fick underbart nog starkast jubel vid genomgången av de åtta tävlande bidragen.
Så, vad hotar? Jo, som vanligt är hårdrocken alltid farlig. Dead By Aprils growlfest Mystery är inte så otäck som man kan tro och kommer garanterat att locka in de enorma mängder av röster som rock brukar göra.
Så det står helt klart mellan dessa tre nummer i kampen om Globen-biljetterna.
Vad som sedan tar sig till Andra Chansen med någon av dessa är rätt öppet. Vi tippar att Afrodites discoschlager kan knipa den biljetten på ren glädje. Med ett stort varnande finger för Thorsten Flincks dramatiska teaterballad signerad Thomas G:Son.

Marie Serneholt, The Moniker och Abalone Dots hamnar då utanför. Och det är inte så knasigt.

Programmet då? Under genrepet här i Växjös VIDA Arena drabbades de tre programledarna av en hel del teknikstrul och fördröjningar. Men vi tyckte oss ändå se att det blir ett riktigt vasst program. Helena Bergströms roliga figurer återkommer i ett fnissigt videoinslag. Den runde schlagerfanatikern är redan en favorit som får oss att skratta högt. Love him!
Att Sarah Dawn Finer levererar tryggt och proffsigt förvånar inte, och att fina Helena klarade alla småfadäser med den äran kändes givet. Men det stora utropstecknet är Gina Dirawi som är rolig, säker och trygg redan nu. Hon kommer att vara fantastisk lagom till Globen. Vi älskar henne redan!

Och så måste vi såklart hylla det underbara pausnumret Hela Sveriges Fest, eller som alla kommer kalla den, Inte bara Bögarnas fest. Numret är fantastiskt både till utförande och textmässigt. Lyssna bara på Edward Af Sillén och Daniel Rehns text. Brilljant.

Men nog om det, här har ni betygen!

Sean Banan – Sean den förste Banan
QX QX QX QX

Ronny: Jag kan omöjligt motstå den här underbart enerverande refrängen med tillhörande synkrondans och galenskaper på scenen. Visst, ibland uppfattar man inte alla kul saker i texten och på scenen händer det så mycket under de tre minuterna att man blir helt snurrig. Men det spelar ingen roll. Sean Banans debut i Melodifestivalen är årets mest oemotståndliga schlagersmocka. Hur det ska gå är däremot omöjligt att tippa. Jag hoppas att det går till Globen. Glädje, schlager och galenskap ska liksom alltid premieras.

QX QX QX QX

Ken:Melodifestivalen 2012 sparkar igång med en av årets mest effektiva schlagerrefränger. Ingen kan låta bli att nynna den här Dr Bombay-klonens dinge-dinge-ding-ding-ding-hook efter första gången man hört den, och man kan antingen surmulet muttra om skämtbidrag i festivalen eller bara kapitulera. För charmen hos bananen, för den skojiga Carola-dissande texten och för värmen i det färgsprakande numret som utan tvekan är årets kattmynta för dagisbarnen. Jag väljer att kapitulera. Gjuten någonstans i toppen, men röstar barnen den ända till Globen?

Abalone Dots – På väg

QX QX QX

Ronny: Minns ni Calaisas Melodifestivalsfemma från 2008? Det här är nåt liknande: Söta brudar med instrument som sjunger en countryballad. Det är vackert och stämsången griper tag. Jag får till och med rysningar när sången stegrar mot slutet. Men tyvärr är tjejerna lika bleka som de grå fladdrande tygstyckena bakom dem och det sabbar chanserna. Lite frejdig mustighet a´la Cookies N Beans hade inte skadat. Och sånt här hamnar ju alltid femma: Precis som just Calaisa och Cookies n Beans.

QX QX

Ken: Vacker, men lite färglös, countryballad på svenska med tre vackra, men lite färglösa, tjejer. Växer för varje lyssning (och tjänar en hel del på att ligga efter bananens färg- och fåneribomb) och borde kunna bli en stor hit på P4. Men frågan är om tillräckligt med folk plockar upp luren och röstar ikväll? Mitten kanske?

The Moniker – I Want To Be Chris Isaak (This Is Just The Beginning)
QX QX

Ronny: Det här är inte min påse. Alls. Borta är fjolårets smaskigt färgglada Kalle i Chokladfabriken-refräng och svamp-LED. Nu är det lite mer så som The Moniker antagligen vill låta och se ut, vemodigare och svårare. Sceniskt är det liksom väldigt trist. Tyvärr tror jag att det går till Andra Chansen, men bara för att det är just The Moniker.

QX QX

Ken: Varje gång den här låten startar kommer jag på mig själv att tänka ”men det här är ju rätt bra” – och varje gång knappt tre minuter senare tänker jag precis lika ofta ”men herregud är det här inte slut snart”. Här händer absolut ingenting på scen i tre minuter (sångare + band-upplägget är klassiskt men jobbigt förutsägbart) och så fort låten är över har jag glömt bort den. Inget bra tecken. Och vem ska rösta på den? Jag tror Idol-Daniel får svårt att upprepa förra årets succé ikväll.

AfroDite – The Boy Can Dance
QX QX QX

Ronny:…Never Let It Go – tio år senare. Och tjugo gånger snabbare. Trions återkomst till schlagerscenen är nämligen högenergidisco som hysteriskt dansar fram i 200 km i timmen. Tjejerna lyfter den medelmåttiga discomacaronen och jag blir onekligen glad av att se gänget och deras yngre dansgrabbar in action. Men låten hade kunnat ha några nyanser, och inte bara tuffat på utan några som helst upp och medgångar. Aldrig Globen. Men kanske Andra Chansen?

QX QX QX

Ken: När jag hörde den här låten första gången så tyckte jag den var helt meningslös hittepå-disco. Pointless Sister, liksom. Men det var då. Den här glitter-raketen har växt för varje repetition, och allt beror på de tre rutinerade, glädjebubblande tjejerna i Afro-Dite som verkligen gått ”all in” för att leverera vad som förväntas av dem. Andra Chansen-chans.

Dead By April – Mystery
QX QX QX

Ronny: Jag fattar att folk gillar den här moderna radiohårdrocken och jag tycker absolut det ska vara med i Melodifestivalen. Alla måste få sitt. Och jag har redan accepterat att det går till final och det är okej. Det kommer ändå inte skickas till Baku.

QX QX QX QX

Ken:Jag är faktiskt chockad själv över betyget här ovan, men den här stenhårda rocksmällen är faktiskt riktigt bra. Visst, den har lite lätt schizofrena anslag då den pendlar mellan syntglittriga pojkbandsslingor och avgrundsvrålen från growlaren Jimmie, men jag köper det rakt av. Och det tror jag det rockälskande Sverige också kommer att göra. Globen-varning.

Marie Serneholt – Salt & Pepper
QX QX

Ronny: Marie är något av det snyggaste, proffsigaste och trevligaste jag någonsin träffat på inom artistsvängen. Därför svider det att behöva säga att det här är en stor besvikelse. Låten är en menlös mambo-dänga som inte kommer ta sig någonstans. Och numret är alldeles för ospännande för att lyfta den här mediokra låten till högre höjder. Men kläderna är fem QX. Assnyggt.

QX QX QX

Ken: Läckra Marie i sitt glittrande guldfodral gör comeback i melodifestivalen med ett mambogungande shownummer. Jag har alltid varit svag för mambo, och det här är inget undantag, men jag tror tyvärr jag är rätt ensam om det. Jag hoppas jag har fel, men jag tror tyvärr den här låten får det riktigt, riktigt svårt ikväll. Nä, Marie borde tittat tillbaka på sina ABBA-Teens-rötter och kommit tillbaka med en rejäl Jenny Silver-schlager istället. Då jäklar.

Thorsten Flinck & Revoultionsorkestern – Jag reser mig igen
QX

Ronny: Den här teatraliska balladen ger mig svår kli. Jag klarar verkligen inte av såna här känslosamma utspel som vissa skulle beskriva som ”äkta” och ”naket”. Vilsna Flinck vacklar runt på scenen och Thåström-sjunger om svarta ögon och löpsedlar som hånar. Usch.

QX QX

Ken: Jag har alltid haft lite svårt för skådespelare som sjunger. Det blir ofta alldeles för dramatiskt och teatraliskt för att jag ska bli berörd, och den här dramatiska balladen med Imperiet vibb är inget undantag. Hur nära sanningen den här texten om att resa sig efter allehanda svårigheter än ligger herr Flincks liv och leverne så är det helt enkelt ingenting jag går igång på. Men Thorsten är bra, låten fin och jag skulle inte alls räkna bort den här ikväll.

Loreen – Euphoria
QX QX QX QX QX

Ronny: Min kollega säger allt så bra här nedan så jag kan bara instämma. Det är fullkomligt oacceptabelt om inte Loreens magiska dansperformance går vidare.

QX QX QX QX QX

Ken: Det här är utan tvekan kvällens, och en av årets, bästa låtar. Jag tokälskar den. Snygg, modern danselektro i ett krävande, men fantastiskt snyggt, introvert dansnummer, med en tjej som sjunger skjortan av alla de andra i startfältet. Det här är den enda av veckans låtar jag inte tror vi skulle behöva skämmas för alls i Baku, jag längtar ihjäl mig tills jag får spela den oavbrutet och om folk ännu en gång missar att plocka Loreen till Globen så är det ett schlagerfiasko av stora mått redan vecka ett. Rösta!