”När jag först förstod att jag var lesbisk försökte jag be bort det”

I dag, den 20 maj, släpps Växer – en somrig hiphop-låt med dancehall-vibe med Dafne Andas. Låten är en del av kommande EP:n ”Pärlor”. Dafne skriver om att vara en HBTQ-person och samtidigt halvgrek från mitt i ingenstans i Dalarna. Hon har en bakgrund av mobbning och depression och hade en destruktiv uppväxt inom frikyrkan. I och med Växer är hon redo att ta nästa steg.. QX stämde av lite med Dafne Andas innan släppet. Det blev ett snack om utanförskap, homofobi, proseccofester och Helena Paparizou.

Du kommer från ”mitt i ingenstans” i Dalarna, hur var det att växa upp som HBTQ-person där?
– Det var ärligt talat skit. Dels att komma från frikyrkan, en miljö där homosexualitet inte får finnas, där det är en ”synd”, men också att växa upp bland människor som letade så hårt efter anledningar att se dig som annorlunda. På en mindre ort stack jag redan ut på grund av att min mamma inte var svensk och utöver det var jag dessutom lite ”för kaxig” (läs: säker på min sak) för att vara tjej så jag blev snabbt utanför. Dessutom avvek jag för att jag vägrade bete mig på ett stereotypt ”flickigt” sätt. När jag först förstod att jag var lesbisk försökte jag be bort det, för att jag lärt mig att det var ”sjukt”. Det innebar ganska många år av självhat och självsvek i det att jag istället försökte dejta killar för att ”bli frisk”. Att man i skolan dessutom använde ”bög” och ”lebb” som skällsord hjälpte inte direkt. Det blev så viktigt för mig att motbevisa till varje pris, försöka ”smälta in” eftersom jag redan var ”för utanför”. Väldigt få vågade vara öppna med sin läggning och de bögkompisar jag hade på gymnasiet blev utsatta för direkta hot. Det var först när jag flyttade hemifrån jag började komma till rätta med min egen läggning och identitet.

Saknar du nåt därifrån?
– Egentligen bara naturen, att ha ständig tillgång till den. Här måste jag påminna mig själv att gå ut och det är inte direkt utanför dörren. Ofta hinner det gå några dagar av att känna sig lite ”low” innan jag fattar att jag behöver se lite träd!

Hur ser dina dagar ut i Stockholm?
– Jag jobbar deltid med musik och deltid inom psykiatrin, vilket är två helt olika världar där det ena är mer flexibelt och kreativt och det andra mer struktur och rutiner. Kreativa veckor försöker jag pressa in så mycket träning jag kan och komma ihåg att vara social medan sjukhusveckorna nästan blir lite överdos i att träffa folk. Å andra sidan har psykiatrin gett mig oerhört mycket att ta med mig i musiken, särskilt live.

Berätta om Växer, hur kom den till?
– Jag har ofta, särskilt tidigare i livet, känt en frustration över att vara ”fast” och inte komma dit jag vill, dels bort från jobbiga situationer men också att inte komma dit jag vill med musiken så snabbt jag skulle önskat. Senaste åren har jag börjat förstå att det inte handlar om det: även när det känns som att du är i en svacka så utvecklas du och lär dig något på vägen. Du växer oavsett vad!
I andra versen pratar jag delvis om mina upplevelser under en depression för några år sedan, hur jag ”inte längre hade någon lust och gnista”. Jag minns den tiden som så fruktansvärt otäck för att jag trodde jag förlorat min kreativitet och livslust men även om jag aldrig önskar någon att behöva må på det sättet kan jag i efterhand se att jag ändå växte av det. Vad jag lärde mig var att prioritera det som JAG vill ha i livet och för varje dag som jag väljer att göra det känner jag mig mer säker på mig själv och tacksam över att leva.

Hur får du party och fest i ditt liv nu när man inte kan gå ut och dansa längre?
– Prosecco på balkongen med några vänner och att alltid spela musik, var jag än befinner mig håller mig sane. Plus dansa hemma! Och sjung!

Varför tror du att dancehall/hiphop-genren är stor bland flator?
– Verkligen ingen aning (skrattar). För att det är bra musik?

Du är halvgrek, märks det på nåt sätt i din vardag?
– Jag älskar ju Helena Paparizou! Guilty pleasure, lite pinsamt för en hiphoppare…. Jag har också en del favoriter inom grekisk hiphop som inspirerar. Sen pratar jag gärna grekiska med de kollegor jag har från Grekland för att hålla mina språkkunskaper vid liv.
Och jag älskar feta, oliver och frappé. Men vem gör inte det?