I sju delar får vi följa hockeyfrillan Joe Exotic, en homosexuell tigeruppfödare som är gifter sig med två unga snubbar. Hans passion i livet är stora kattdjur, och han äger en djurpark i Oklahoma med massa tigrar, lejon och pumor. Hans intresse leder till en infekterad konflikt med den tveksamma djurrättsaktivisten Carole Baskin som i sin tur också har en vildkattspark. Skillnaden är att Carole typ ”räddar” alla de stora kattdjur i USA som behöver ett nytt hem. Det är grunden i Tiger King.
Konflikten dessa två emellan är den röda tråden som genom sju avsnitt löper genom det riktiga white trash-hjärtat av USA där rikedom, berömmelse, sex och att röka-på smäller högt. Under seriens gång dras vi in i en värld med mordförsök, försvunna makar, bittra konkurrenter, djurmisshandel, tigerattacker, sexfester, droger och musikvideos med tiger-teman som man inte kan beskriva i ord.
Eller jo, det konstigaste jag nånsin sett är nog när Joe Exotic sjunger som hur Carole Baskin mördar sin man och matar tigrarna med den uppstyckade kroppen SAMTIDIGT som en Carole-kopia gör just detta i musikvideon medan han står bredvid med en bajsig handske som symboliserar att katterna bajsat ut resterna av mannen.
Joe Exotic är som ni hör inte en man av tveksam symbolik.
Seriens styrka är persongalleriet som inte ens den mest slipade manusförfattare kunnat komma upp med: I centrum Joe Exotic, med sitt imperium, som gifter sig med två 19-åriga straighta killar som i princip bara ser den äldre maken som bankomat, drömuppfyllare och crystal meth-leverantör. Carole Baskin, som tror sig göra så mycket fint för kattdjuren men vars ”Moder Tigeresa”-aura solkas av pengakåthet och en make som bara ”försvinner”. Har hon verkligen malt ner kroppen och matat tigrarna med färsen?
Pösigt självgoda polygamisten Bhagavan ”Doc” Antle som driver nån slags knullkult för kattdjursintresserade unga kvinnor, och rika affärsmannen Jeff Lowe som lockar brudar till sin och fruns säng med små tigerungar, fyller ut huvudrollerna i denna snaskiga story.
HBTQ-skimret ligger tydligt över serien då Joe är out & proud sedan tidig ålder. Hans homosexualitet ligger honom inte fatet i serien, vilket man fördomsfullt skulle kunna tro i Bibelbältets Oklahoma. Men nej då, han blir till och med trea i ett guvernörsval i staten. Att han är gay är vida känt och ingen verkar höja på ögonbrynen över hans äktenskap med methmachosnubben John och 198 cm långa marijuana-rökande Travis med storlek 51 i skor och ”enorma händer”. Ingen av killarna har en uttalad sexualitet, men Joe har sitt eget sätt att ta reda på hur homo Travis är vid ett tidigt möte: Han får frågan om hur straight han är: ”Ganska straight”, svarar Travis. ”Ser du porr?”, ”Ja”, ”Om du ser en scen med en välutrustad kille och en med mindre penis, vem tittar du på?”.
”Självklart vill man se mannen med den stora”, svarar Travis varpå Joe fastslår ”Då är du inte så straight”.
Strax efteråt gifter Travis in sig i Joe & Johns relation.
En viktig liten motor i berättelsen om Tiger King är Saff Saffery som blir av med armen efter att ha attackerats av en tiger. Han är en av seriens få sympatiska personer som man verkligen lyssnar till, och jobbar i Joes park i över tio år. Dessvärre felkönas Saff av både Joe och andra anställda. Och hans namn ska bara vara Saff, och inte det namn som också nämns i serien.
– Jag bryr mig inte om folk kallar mig hon eller han. Jag kallas dagligen 17 olika saker, jag har lärt mig att inte bry mig, berättar Saff i en intervju med tidningen Esquire.
Han berättar i intervjun att han alltid kallats ”han” av familjen (”Det var aldrig en grej”), och under militärtjänstgöringen gick han bara under efternamn. De senaste åren har det enda namn han lyssnat till varit Saff. Han vill dock inte identifiera sig som transman.
– Jag vet inte om det är vad som beskriver mig. Du vet, inget är fixat. Jag har bara levt mitt liv så här, berättar Saff för gaysajten Out.
Han säger att han inte bryr sig inte om att seriens producenter inte tagit bort hans andra namn eller att pronomen rättats.
– Jag har aldrig varit nån som sagt åt folk vad de ska säga eller hur de ska sköta saker. Det är ett stort community och jag vill inte välja sida på nåt sätt. Om folk frågar så är det uppenbart att jag använder ”han”.
Tiger King bjuder som sagt på många ögonbrynshöjande ögonblick. Men skrattet över knasigheterna fastnar flera gånger i halsen då vi ges en rätt vidrig bild av djurhantering. I en värld där folk som klär sig i tigermönstrat säger sig dyrka djuren är det uppenbart att de bara vill tjäna pengar på dem. När de söta tigerungarna blir större och inte kan vara söta kramdjur så skjuts de eller ”försvinner”. Det är hjärtskärande att se hur de små tigerungarna tas från sina mammor med hjälp av en lång stålstav bara nån sekund efter att tigerhonorna fött dem. Att det finns flera tigrar i fångenskap i USA än det finns fria i hela världen säger tyvärr allt.
Men även om Tiger King är en intressant historia att berätta är sju avsnitt i längsta laget. De två sista delarna är väldigt pratiga och styrda till rättsprocessen mer än de spännande personskildringar vi bjuds på i de tidigare avsnitten. Där tappar den i fart.
Som snackis betraktat så innehåller den dock alltför många ingredienser för att avfärdas. Den måste ju ses. Om inte för personerna, deras passion och galenskap, så i alla fall för att vi inte har så mycket annat att se efter tre veckor i husarrest.
Då kan det vara rätt okej att fly in i en värld med ”kattiverande” knasigt klös.
Uppdaterad 2021-02-03
