Under kvällen fick jag rapporter från olika håll och alla hade olika favoriter. Några jublade på Kungsholmen, Stockholm över Faith, ESC-fans från utlandet jublade över Anis, föräldrarna jublade över Drängarna, polare på en fest i Karlstad hade Mariette som solklar finalist och Mohombis låt gick hem i Norrköping. Så, ja det var omöjligt att tippa utgången under kvällen. Inte för att allt var fantastiskt utan snarare för att det var helt-okej-jämntjockt.
Och just helt okej kan man säga om kvällens två finalval.
De två finalisterna kommer inte att ha nåt med toppstriden att göra när vi kommer till Friends.
Det är två helt okej låtar, men inte av vinnarmaterial. Mohombis Winner lunkar på i ett sävligt tempo och lyfter aldrig riktigt. Den är dock betydligt bättre än vad Mohombis bleka scennummer, och artistens sånginsats ikväll var allt annat än imponerande…
Vi kan väl nu utnämna Mariette till 20-talets Sanna Nielsen, bruden som alltid går direkt till final. Ikväll blev hon dessutom rekordhållare i att vara den enda artisten som går just direkt till final alla sina tävlingstillfällen. Jag håller fortfarande fast vid att Shout it Out inte är hennes starkaste låt, men ser detta som ett kvitto på vilken jävla artist hon är. Hon lyfter den ljumma arenapoprocken till höga höjder genom sin scennärvaro, sin röst och sin energi. Så, även om låten inte är finalvärdig så är Mariette det. Utan tvekan.
Till Andra Chansen gick låten vi var övertygade om finalklar, Piga & dräng. Drängarnas refrängstarka trall föll antagligen på att den var lite FÖR enkel och barnslig. Den kommer dock att bli väldigt farlig när den kommer till Eskilstuna, för ALLA kommer ha refrängen i bakhuvudet.
Den andra AC-platsen togs av Anis Don Deminas röjiga Vem e som oss? Också ett barnvänligt alternativ, då artisten exemplevis är megastor på TikTok. Den kommer inte heller att bli lätt att besegra.
Men det tar vi då.
Femma blev debutanten Faith Kakembo som gjorde en ljuvlig insats med sin Crying Rivers. Den är väldigt fin, men som vi flaggade för igår föll den på sitt tempo. Har det förresten någonsin varit större skillnad i BPM mellan två låtar som kommit efter varann i Melodifestivalen än Anis Don Deminas och Faiths låtar? Som att gå från den vildaste fest till att natta sig. Nåja, narkossköterskan från Jönköping ska vara stolt över sin insats. Hon var urcharmig.
Ut åkte precis som förväntat Amanda Aasa och Albin Johnsén, inget att säga om det.
Det har vi sett komma på mils avstånd hela veckan.
Nästa vecka kommer årets sista sju låtar och då får vi veta om det är någon som kan hota Anna Bergendahl och Dotter.
