Hustlers bygger på en artikel publicerad i New York Magazine om ett gäng strippor som under ett par år blåste finanssnubbar på Wall Street. Constance Wu (Crazy Rich Asians) spelar huvudrollen som Destiny/Dorothy vars liv förändras när hon blir polare med poledancedrottningen Ramona (Jennifer Lopez). Först drar de ”ärligt” in pengar på att dansa för rika kostymklädda män, men när finanskrisen drabbar USA måste de se sig om efter andra sätt att dra in cash…
J.Lo har fått kärlek, inte bara för rollen som Ramona, utan för att hon gör en av de maffigaste entréerna som setts på vita duken. Det är tydligt att hon, precis som i allt annat hon gör, gett allt i förberedelserna för rollen. Och hon är väldigt bra som charmiga Ramona. Hon förkroppsligar den vana strippan med perfekt pondus, och det är befriande att hon (i alla fall till större del) har ett stort hjärta till sina strippsystrar. Multibegåvningens insats har redan birollsbuzz inför Oscarsgalan i mars, och nån tidning drog en parallell till Matthew McConaugheys skådisrenässans då han fick rollen (och Oscarn) för Dallas Buyers Club.
Och visst, det är mycket möjligt att J.Lo nu kan lämna lökiga komediroller och få fler matiga roller som exempelvis hennes hyllade insats i Out of Sight från sent 90-tal.
Däremot lämnar filmen Hustlers lite att önska. Vi har sett den dramaturgiska modellen förr och filmen är bitvis även både lite övertydlig och upprepande, och minst en kvart för lång. Och det larviga klassiska pianospelet som lagts på vissa scener skriker ”Hallå-detta-är-faktiskt-en-seriös-film”. Då hade det varit coolare att fortsätta med den grymma nutida musiken som ljudsätter flera av strippscenerna.
Men den mest intressanta som följer mig från salongen är frågan om det var så fel av stripporna att blåsa dessa snubbar på cash? Det var ju inte direkt så att de börsspekulerande männen tjänat sina pengar på ett direkt ”ärligt” sätt… Och det är befriande att se stripporna ta makten och ta kontrollen. Det här är brudar som inte tar skit från någon, de äger männen som blir förblindade när lilla huvudet styr över det stora. Och trots het dans och extremt lättklätt så blir det aldrig ”sleaze”. Det märks att det är en brud som ligger bakom denna berättelse. Manusförfattaren och regissören Lorene Scafaria får ändå tre endollarsedlar av fem möjliga.
Uppdaterad 2021-05-18
