I tisdagens avsnitt av Idol gjorde Ellie Lilja ett känslosamt uppträdande där hon delade med sig av ett trassligt förflutet. Hon framförde Somewhere Only We Know med Kean och berättade för juryn att låten är ett farväl till en person som varit en del av henne själv, men som inte längre är det, och han hette Elias.
QX har pratat med Ellie om hennes audition och hur det kändes att berätta om sitt förflutna.
Var det svårt att berätta om din resa i tv om?
– Först hade jag inte tänkt nämna det för jag ville inte att det skulle bli en grej. Jag ville att fokus skulle ligga på artisteriet och inte på den grejen. Men jag ändrade mig på solosångsdagen. När jag såg texten tänkte jag på mitt egna sammanhang i hela programmet. Jag fick också bra kontakt med de som jobbade i produktionen och då kände jag mig trygg att prata om det.
Ellie fortsätter.
– Det var mest för min egen skull faktiskt. I och med låten kände jag att jag kunde få ett avslut. Men jag hoppas att min berättelse kan hjälpa andra såklart, som kanske inte vågat söka sig till musiken för att man är rädd för att bli avvisad, precis som jag varit.
Idol är ett väldigt populärt program och många som är med blir ofta profiler. Har du tänkte något kring det, att kanske bli en förebild för hbtq?
– Jag tänkte inte på det när jag gick in i det här. Jag ville ha en plattform för musik, eftersom jag sysslat med det så länge. Men jag har funderat mer på det nu, att jag kanske kommer bli en förebild. Det känns jättekul för det kanske är många därute som är hbtq, eller specifikt trans, som också kan känna igen sig om det jag berättat om. Det känns ändå som att 2020 ska alla kunna följa sina drömmar och om jag kan hjälpa någon är det jättebra.
Ellie säger att hon hoppas att de som känner att de inte vågar söka på grund av att de känner sig annorlunda ska försöka ta klivet ändå.
– Jag hade ångrat mig om inte jag hade sökt. Det hade varit att gömma sig igen och det är jag klar med. Jag vill leva mitt liv och göra allt annat, som vem som helst.
Det var några som kommenterade på sociala medier om att de tyckte att du hade en ”killig” röst. Någon hade kommenterat ”Det där måste ha varit en kille tidigare, no judge”. Tar du åt dig från sånt?
– Jag har också läst såklart. Men jag har inte reagerat på det själv, det är den sångrösten jag har. Det finns flera andra kvinnliga artister, typ Nina Simone, som har mörkare röster så jag tror inte det är något negativt. Snarare något unikt. Jag tror att många som skriver är nyfikna och tycker det är häftigt. Jag har som sagt inte sett något negativt.
Ellie tycker det snarare är roligt att många engagerar sig och fastnar för henne som artist. Innan sin transition kunde hon fundera på hur hennes röst skulle bli. Idag ser hon bara sin röst som något positivt.
Hur har reaktionerna varit?
– Det har varit väldigt mycket omtanke och fina ord från både främlingar och de jag känner sen tidigare. Generellt har det bara varit positivt. Jag har inte sett något dumt eller något transfobiskt i alla fall. Det har pushat mig.
Uppdaterad 2019-09-19
