Egentligen borde hela den här texten bara handla om Christine & the Queens.
För när 31-åriga Héloïse Letissiers går på scenen på lördagseftermiddagen så är det som om något magiskt händer. Inte bara det att det vansinniga skyfallet som helt dränkt Cherrie på samma scen precis innan plötsligt upphör, utan att vi serveras en av de snyggaste konsertupplevelserna jag varit med om under mina elva festivaler i Slottsskogen. Nog för att den franska artisten, producenten och koreografen har ett av förra årets bästa album i ryggen, men det här är så mycket mer än bara bra låtar. Hela showen är en perfekt synkning mellan musik och dans, ett känslomässigt skådespel perfekt serverat av en grym artist som har 100% kontroll över sitt uttryck och vad hon vill förmedla. Som ber oss att skapa ett “safe place” framför scenen där alla kan vara trygga. Som ber oss att kalla henne Chris, att strunta i normer och mot slutet även dansa tillsammans med henne. Det är helt briljant! Har ni chansen att se Chris och hennes ljuvliga dansare så ta den! Detta är en show som passar alla, från den glittrigaste schlagerbög till den svåraste indie-flata, och denna magiska timme kommer jag bära med mig länge, länge.
En annan höjdpunkt i år var Salem Al Fakir och Vincent Pontares festival-debut som Vargas & Lagola. Inget party var svettigare än när denna EDM-variant på Simon & Garfunkel klockan tre på natten i ett kokande magasin på bananpiren brände av Without You (som de ju skrev med Avicii).
Dessutom visade både Veronica Maggio och Zara Larsson varför de är två av Sveriges största artister, och frågan är om deras två spelningar inte också var festivalens mest besökta. Möjligen undantaget The Cure då, där Robert Smith inför en enorm publik inte visade några som helst tecken på trötthet, trots att han nu åkt runt med sitt band i över 40 år. Den sista halvtimmen med bara de poppigaste hitsen var magisk.
Som homo blir man ju även lite extra lycklig när man ser att Silvana Imam nu blivit så stor att hon nu kan predika sitt feministiska budskap inför tusen och åter tusen heteros, och lika lycklig blev jag när Mitski visade sig vara precis den perfekta mixen av Lana Del Rey och Saint Etienne som jag hoppats. Det verkligen var brudarnas år i år, för till listan ovan kan också läggas spelningarna med Titiyo, Neneh Cherry och Seinabo Sey.
Sammanfattningsvis en riktigt bra festival, med mycket bra musik, vackra människor, mestadels bra väder och många roliga nyheter i Slottsskogen. Precis som det ska vara på Sveriges bästa musikfestival. Vi ses på Way Out West 2020!
Uppdaterad 2019-09-04
