Jag sökte till Mr. Gay av en enkel anledning, att förbättra situationen för hbtq-personer inom idrotten. Under året har jag hjälpt till att forma framtidens idrottstränare. För det är jag stolt.

Få verkar förstå hur mycket Mr. Gay kan påverka – om han bara vill. Jag blev väldigt ifrågasatt när jag sökte till ”den där skittävlingen”. Men utanför gaysvängen har jag ofta bemötts som en legitim representant för communityt. Jag är beteendevetare i grunden och personlig tränare, men hade nog inte fått diskutera min hjärtefråga i Kvällsöppet eller på årets Stockholm Pride, om jag inte också varit Mr. Gay.

Visst, vägen till debattsoffan har gått via en tävling i bar överkropp, men ärligt talat ser jag det som en intressant kontrast: yta och innehåll kan samexistera. Ibland är det bra att kunna överraska.

Att jag var med i Melodifestivalen hade inget med Mr. Gay att göra, men bland det första journalisterna ville veta var hur det kändes att vara Sveriges bästa bög. De väntade sig nog ett enkelt svar, men fick ett välgrundat resonemang om idrottens gruppsykologi. Alla skrev inte om det, men de kanske tar nästa Mr. Gay på större allvar.

Att säga att hbtq-kampen är klar är historielöst. Nykonservatism och bakslag kan komma. En Mr. Gay med engagemang och kunskap kan motverka det, oavsett hur han ser ut eller om han utses under galaliknande former.

Riksidrottsförbundets utbildningsorganisation SISU och RFSL Ungdom ligger i startgroparna för ett samarbete kring ett nytt utbildningsmaterial för idrottstränare.

Jag är stolt över att ha initierat det samarbetet.




Läs mer: ”Därför visar de inte allt”

Läs mer: ”Rösta fram hetaste Mr Gay-killen”