Recension: Rocketman – magisk film som går sin egen väg

QX QX QX QX QX
Högljudd, färgstark, extravagant, melankolisk, over the top och rent av magisk.
Orden beskriver Elton John och hans musik såväl som filmen om hans liv. Till skillnad från den mer konventionella Bohemian Rhapsody (jämförelserna blir oundvikliga) så följer denna rockstjärnan redan från ung ålder, gräver psykologiskt djupare i huvudpersonen och skakar framför allt om bioduken med en rad rasslande, musikaliska fantasisekvenser. Regissören Dexter Fletcher fick av ökända anledningar ta över registolen från Bryan Singer i Bohemian Rhapsody men har här fått utrymme att skildra Eltons kärlekslösa barndom, förtryckta sexualitet och diverse missbruk med buller och bång. Det är ofta tragiskt och gripande men använder samtidigt musiken på ett briljant, medryckande sätt.
Filmen tillhör framför allt brittiska stjärnskottet Taron Egerton som från ruta ett ger allt och levererar ett fantastiskt känslofyrverkeri. Det enda som inte övertygar är ständiga påståenden om att han skulle vara ”knubbig”. Men liksom Elton själv är Rocketman en film som går sin egen väg, tar plats och vägrar be om ursäkt för det.

Andreas Samuelson