9 mars kysste han ”Sångfågeln” i Friends Arena och det är ett ögonblick under kvällen han minns med extra värme.
När det var 45 sekunder kvar av låten trillade hans in-ear ut och la sig på axeln. En ”miss” som blev en gåva.
– Med in-ear hör du ingenting mer än din musik och sång. När den ploppade ut efter ett glädjeskutt fick jag den där kicken man drömmer om att få i en Melodifestival-final. Jag hade aldrig drömt om att publiken skulle vara så högljudd! De var så otroligt allierade, som att varenda en i arenan var ens kompis. Det var helt galet.
”Efter vinsten möttes jag av en ganska tom känsla”
Vi träffades den där natten då han vunnit, på efterfesten på Berns, och det var inte riktigt samma avslappnade snubbe som jag träffat de senaste månaderna, inför och under Melodifestivalsturnén.
– Nej, det där var intressant… Efter vinsten möttes jag av en ganska tom känsla. Jag hade liksom inte mer emotionell känsla mer att ge. Jag hade tömt mig totalt på scenen. Glädjen fanns absolut där, men energin var borta. Det var en ny upplevelse för mig.
Jag såg att folk grattade, hyllade och ville ta bilder med dig. Var det någon du minns extra mycket?
– Ja, när Lars Wallin var framme. Jag känner inte honom, och jag tror inte att han går fram till vem som helst. men har var så ödmjukt tacksam att jag hade tid att prata med honom. Och då var det jag som var starstruck! Här står jag och pratar med Lars Wallin (skrattar).
Sångfågeln ser John varje dag där den står idag hemma i vardagsrummet och det har börjat sjunka in att han ska representera Sverige i världens största musiktävling. Den 16 maj väntar semifinal 2 i Tel Aviv. Scenen är då större än den i Mello, och numret måste breddas lite.
– Vi har även pratat om ljusare kläder, att försöka ljusa upp lite men såklart behålla magin i numret.
Att The Mamas, de fyra körsångerskorna Paris Renita, Loulou Lamotte, Ashley Haynes och Dinah Yonas Manna, följer med är självklart.
– Dom ÄR ju numret. Så det blir vi fem plus en manlig kör också. Det var ju tre till i kören bakom scenen i Melodifestivalen, och detta är ju en av anledningarna till att vi lät som så många. Det var precis det vi var.
Ditt nummer har hyllats, vilket ögonblick i Too Late For Love ser du som The Moneyshot?
– Jag har flera. Att börja i ett eget ljusrum där man inte vet var jag befinner mig på scenen, när blixtarna kommer och man ser jag inte är ensam på scenen och kören kommer fram ur mörkret, höjningen när gospelklappen kommer, och såklart, ”hear me”-ögonblicket när alla pekar uppåt med fingret.
John har kollat in sig på Eurovision-konkurrenterna. Till en viss del i alla fall. Han har sett de som ligger i toppen av oddslistorna.
– Det är väldigt blandat men jag känner mig fortfarande ganska trygg i att vi verkligen har där att göra. Det är en bra feeling. Island sticker ut, en bondagefilm i en bur. Men det är en så stor skillnad från år till år vad Europa vill ha. Se bara de senaste åren, förra året var det en låt där hon först låter som en höna till att hon i refrängen sjunger som en gud. Och den var helt rätt i tiden med sin text. Och året innan var det en väldigt finstämd ballad med en hjärtsjuk kille.
John Lundvik blir historisk i årets Eurovision då en artist som tävlar för första gången också skrivit en låt till ett annat tävlande land. Storbritanniens Michael Rice sjunger låten Bigger Than Us, en låt som var tänkt att sjungas av John i Melodifestivalen men som efter olika turer hamnade i Storbritannien.
– Det finns en enorm stolthet att vara en del av den låten, men det går åt så mycket energi åt mitt eget tävlande. Storbritannien behöver ju inte kvala, så ur tävlingssynpunkt blir det en parentes.
Hur är det med ESC-kollen i övrigt?
– Jag tyckte tyska Satellites var häftig, hon var en girl-next-door med en väldigt stark låt, och Loreen, för det är en av de största hitsen. Nämnda Portugals låt från 2017 berörde mig, den var så naken, och att en oputsad artist kan gå in och vinna över dyra nummer gav mig hopp som musiker. Att musiken vinner över dyra gimmicks.
I sommar väntar Diggiloo, kändes det ”fan, att jag sagt ja till att åka på paketurné nu när jag vunnit och kan skörda frukterna på egen hand?
– Nej, inte alls. Det känns väldigt bra, jag är ju här för att stanna och drömmer om egna konserthusturnéer och det är jag inte mogen för idag. Men efter Diggiloos 27 städer och hundra tusentals i publiken, plus Eurovision är jag en bra bit på vägen.
”Medan vi ändå pratar rykten så kan jag ta hål på att jag och Kishti Tomita skulle ha haft ihop det”
Du släppte aldrig nån singel mellan My Turn och Too late For Love?
– Jag vill gå all in när det gäller musiken och hittade aldrig någonting som var så pass bra att följa upp My Turn. Men nu har jag ett magasin av saker redo att släppas. Alltid med sång i fokus, enkla melodier och det ska låta likadant i radio som det gör när jag uppträder.
Du, jag tillhör de som var helt övertygad om att John Lundvik är jättekristen…
– (skrattar) Det är jättefel. Jag tror det där kommer av flera saker. Att jag har ett rätt amerikanskt sätt, och är så tacksam över den resa jag fått. Plus att jag i My Turn hade vit kostym och dessutom gick ner på knä och pekade uppåt. Men den gesten var en ”I reached for the stars and we did it”. Att jag sen jobbat mycket med kören Joy Voice, där många är troende och ”free spirits” och även gjorde en kyrkoturné i vintras, gör nog sitt.
Så du tror inte på Gud?
– Jag tror på karma och att vi bestämmer över vårt eget öde. Så jag är inte kristen i den aspekten. Och medan vi ändå pratar rykten så kan jag ta hål på att jag och Kishti Tomita skulle ha haft ihop det. Det är så fel, så fel, vi hittade varandra i kärleken till musiken.
Din familj, sambo, fyraårig dotter och tvåårig son har varit icke-synliga under hela hans Mello-resa.
– Men det är ingen medveten strategi, det beror bara på att en tvååring tar man inte med överallt. Sen gillar jag aspekten att vara lite privat och skydda barnen så de får vara barn utanför allt det här.
John var framgångsrik atlet som ung, 2006 gjorde han sitt sista SM i 100 meter. Efter det fann han ingen glädje i sporten och la den karriären åt sidan.
– Men jag tränar fortfarande mycket, för att hålla kroppen i form. Jag är 36 och som artist är kroppen ens tempel, den ska klara 90 minuters konserter. Plus, det är en skön känsla att må bra både på insidan och utsidan. Man vill ju se bra ut.
Så John Lundvik naken med ett ord blir?
– Sex-on-legs (skrattar).
Har du alltid varit säker på att du är straight?
– Ja. Jag vet att jag är straight för jag blir inte sexuellt attraherad av män som jag blir av kvinnor. Däremot kan jag tycka att andra killar är snygga och fastna för män på ett mänskligt plan. Och jag kan nog vara lite flirtig med män. Men bi-curiousperioden är över (skrattar).
Så det har varit en sådan?
– Det tror jag alla gått igenom. Har man inte testat eller verkligen tänkt tanken så vet man ju inte var man står. Jag har aldrig haft sexuellt umgänge med en man, men jag har kysst män och pratat intimt med män. Men det pirrar aldrig till på samma sätt som med en kvinna. Det var viktigt för mig att ta det steget för att kunna vara helt säker. Och utan att det var i en snurra-flaskan-lek liksom.
Att människor är bi, straighta och homosexuella har alltid varit en självklar grej för dig?
– Ja, jättenaturligt. Mycket tack vare att stora idoler som Elton John och George Michael väldigt tidigt var öppna med att de var homosexuella. Jag har aldrig sett att det skulle vara konstigt. Alla har full rätt att älska den de bli kär i och den policyn har vi hemma med våra barn. De får bli precis vilka dom vill bara de är lyckliga. Det är det absolut viktigaste.
I och med Johns vinst så har stylisten Dennis Bröchner och koreografen Zain Odelstål, båda kreatörer, gjort ett hat-trick, då de jobbat ihop med de tre senaste svenska vinnarnumren i melodifestivalen: Robins rullband, Benjamins ljusrörsramp och nu Johns hyllade nummer.
– Det är en risk att gå in i tävlingen igen efter en sådan succé som My Turn blev. Och om jag skulle göra Mello igen så skulle jag ha tankesättet att aldrig göra Mello igen, och då gå all in på alla plan. De bästa körtjejerna, ingen ekonomisk limit när det gäller numret.. Jag älskar Dennis och Zains energi, inte bara deras professionalism. De gör det för musiken och numret, inte för pengarna.
Har du reflekterat över att du som icke-vit plus dina körtjejer vann Sveriges största tv-program?
– Egentligen är det bara AfroDite som representerat Sverige som varit mörka. Och med de politiska vindarna som blåst nu så känns det som ett statement att vi i Sverige accepterar alla och det är härligt. Men framförallt har jag fått feedback på att vi fört in gospel och soul i de här sammanhangen. Vi kommer med en ny flavour, på mer än ett sätt.
Vad gör vår senaste Mello-vinnare när han inte står på scenen då?
– Serier är ju bästa medicinen mot väntan, vilket det är mycket i mitt jobb. Just nu ser jag Bodyguard. Jag bygger även motorcyklar och har en dröm om att bli kock och vill ta kockdiplom. Det är jag som står vid spisen hemma men jag är usel på snabbmat som att brassa på en falukorv eller steka köttbullar. Det är inte min grej. Jag älskar att laga fisk och gillar det asiatiska köket. Att stå länge vid spisen inför en middag eller en fredagskväll är min grej.
Men just nu får middagsgästerna vackert vänta. John Lundvik ska ju snart låta Europa ta del av hans vinnarrecept från Friends.
