Vi tror vi har en vinnare – till ALLT!

Jodå. Melodifestivalen 2019 fortsätter lika snyggt som vecka ett.
Bortsett från en utdragen rap-battle mellan Marika Carlsson och Sarah Dawn Finer (varför måste man än en gång låtsas att programledarna har en beef?), så är det härligt att se brudarna leda Sveriges största show med säker hand. Marika har en grymt kul greenroom-runda, och Sarah är tryggheten själv genom hela programmet. Men det är klart att vi får se lite Saade (och Kodjo) också. Saade lär Kodjo allt han kan om Mello och i den förinspelade mellanakten dyker såväl Christer Björkman och Robin Bengtsson som Edward Blom och Pernilla Wahlgren upp. Och så får vi se Saade hångla med en annan grabb i en kul klubbscen.

Vi ser en stor favorit i Idol-duon Hanna Ferm och Liamoo som levererar kärlekskemi de luxe. De känns som en väldigt säker finalist OCH definitivt kandidat till slutsegern med sin Dusk Till Dawn-doftande duett.
Men mer om det i betygen här nedan.
Men vem sjutton tar de med sig?
YouTuber-Vlad? Melloveteran-Andreas? Eller Cabana-Margaret?
Låt oss reda upp begreppen här i betygsektionen:

Andreas Johnson ”Army of Us”
QX QX
Ronny: Jag har inget emot låten, den är helt okey i sin Coldplay-förpackning. Däremot känns hela numret lite mossigt. Det är som att Andreas Johnson och bandet kör ett Julgalan-gig och försöker få fart på publiken. Jag köper helt att detta är Andreas grej och det gör jag hatten av för, man ska följa sitt hjärta. Men det hela känns bara lite gammalt och vi-har-sett-det-förut. Femma?

QX QX QX
Ken: Med Army of Me har Andreas Johnson så många tävlingsbidrag i bagaget att han skulle kunna fylla en egen deltävling. Bra jobbat, speciellt som denna arenarökare, med vibb av både Coldplay och Avicii, är en av de bästa han ställt upp med. Frågan är väl bara om TV-publiken vant sig så mycket vid musikvideoinspirerade LED-skärmsnummer att de snabbt tröttnar på någon som bara står rakt upp och ned och kör med sitt band? Kvällens mest svårtippade bidrag! Final? Plats 4? Allt är möjligt.

Malou Prytz ”I Do Me”
QX QX
Ronny: Precis som startnummer två förra veckan så består samma nummer av ungt, småaktigt och brudigt. Malou Prytz har en skön poplåt som är bättre än det High15 serverade oss förra vecka men samtidigt når det inte riktigt ända fram. Låten liksom bara… pågår i tre minuter och är väldigt oförarglig. Jag siar om en sjätteplats, men det är som sagt en väldigt charmig Mellodebut för Prytz.

QX QX
Ken: Malou Prytz imponerar i ett härligt, “age appropriate” dansnummer i högstadiemiljö signerat Ace Wilder (bonuspoäng till Clueless-vibbarna), men den Isa-pennade låten räcker inte riktigt till för att detta ska kunna ha med slutstriden att göra. Men det kommer förmodligen hitta direkt till sin målgrupp, och Malou är välkommen tillbaka med en starkare låt.

Oscar Enestad ”I Love It”
QX QX QX
Ronny: Oscar Enestads solodebut i Mello är en väldigt snygg poppärla med en refräng som sätter sig från första lyssning. Jag älskar greppet om att han tagit sitt kvällstidningspåpassade förhållande med betydligt äldre Cecilia och gjort en popkaramell av det. Efter lyssningen var jag övertygad om final men under repen har den känslan inte alls återfunnit sig. Att stå i en neonbur är inget originellt grepp, och Oscar har inte riktigt den poppiga pondus som jag hoppats på. Låten är fortfarande guld med kombon artist, nummer och låt klickar liksom inte. Och det gör ont att konstatera.

QX QX QX QX
Ken: En modern, härlig poplåt som begåvats med något för tidsandan så ovanligt som en riktigt jävla härlig refräng. I love, I love. I love it! Neonrör och burar har vi sett i Melodifestivalen förut (och dessutom skickat till Eurovision) men på repetitionerna har kamerorna och artisten inte riktigt hittat den kemi som skulle behövas. Det saknas liksom något. Dansare? Lyckas FO&O-O:et hitta formen tillslut så bör det här ändå vara en kandidat för Andra Chansen. Men säkert är det inte. Trots låten.

Jan Malmsjö ”Leva Livet”
QX QX QX 
Ronny: Åh, vad jag älskar den här låten. Jag döpte genren till”Kandelaberbög-schlager” eftersom den är så sofistikerad och gala, dramatisk och ljuvlig. Den tar plats och ber inte om ursäkt för sig med sin ljuvliga refräng och tonartshöjning de luxe. Tyvärr bär den åldrade Malmsjö inte riktigt upp låten och han kom av sig ett antal gånger och hittade inte riktigt rätt textmässigt. Synd på sån ljuvlig låt, men i natt får jag skråla till den på Spotify. Och då och då har Malmsjö sprakat till och klarar han det i tre minuter så KAN detta sluta nån annanstans än sist…

QX QX
Ken: Precis som förra veckan har startfältets äldsta artist begåvats med en låt värdig karriären. Den imponerande 86-åriga Jan Malmsjö har dock saknat mycket av Arja Saijonmaas oförställda glädje av att vara tillbaka på scenen under repetitionerna, och haft lite svårt att komma ihåg texten. Men med otaliga premiärer i bagaget lär nog den gamle scenräven bränna till när det gäller, och då har det nog ingen betydelse att detta borde vara chanslöst i ett väldigt ungt och energiskt startfält. Fan vet. Gubben kanske kan än? Tippningen blir nog ändå plats sju av gammal vana.

Vlad Reiser ”Nakna i regnet”
QX QX QX
Ronny: YouTubern Reiser charmade sig fram under de första repen här i torsdags som en riktig skrällvarning. Hans heta danslåt med drop funkar finfint på scenen med dansare, och Vlad i centrum som sätter alltifrån kameror och danssteg. Tyvärr satte han inte många toner under fredagsrepet men detta skulle kunna skrälla sig till final om Vlad sätter allt. Nakna i regnet är helt klart ett roligt och enkelt utropstecken då flera andra artister vänder ut och in på sig själva för att se svåra ut eller göra tekniskt avancerade nummer. Men just nu är det AC.

QX QX
Ken: YouTube-generationens egen Bengt Alsterlind förvånar genom att lyckas framföra den här i mina öron ganska slätstrukna blandningen av Drake och Renaidas All the Feels riktigt bra. Hans glädje och energi står i stor kontrast till bidraget innan och här finns alla förutsättningar för en liten skräll. Sånginsatsen? Nä, den ska vi inte prata jättelänge om. Sjunga tror jag inte han ska göra. Men koreografen Keisha von Arnold har gjort ett grymt jobb med att få det att se ut som att han kan dansa! Topp fyra.

Hanna Ferm & Liamoo ”Hold You”
QX QX QX QX QX
Ronny: Jag tror jag aldrig sett ett par med lika mycket kemi på en Melloscen. Och unga Ferm är kanske den starkast lysande stjärna som någonsin debuterat i programmet bortsett från hon med bibeln, 1983. Hanna har en otroligt närvaro, sjunger varje ord med enorm övertygelse och det är omöjligt att slita ögonen från henne. Liamoo levererar också, men Ferm visar här att allt jag såg ett frö av under hennes Idol-resa blev verklighet. Hon är vårt nästa stora popbrudshopp, och jag längtar redan efter att se mer av henne. Låten är ett stycke snorsnygg ballad som är precis perfekt, långt ifrån schlager men med en skön melodi som känns både modern och bekant. Scennumret med fladdrande plast har inte velat sitta under repen, men å andra sidan skulle det här paret kunna stå i ett soprum och sjunga och ändå ta sig till Tel Av..f´låt, final.

QX QX QX QX QX
Ken: Kvällens överlägset bästa bidrag och den enda riktiga kandidaten till att få åka till Israel i maj. Den här duon har en sån enorm pool av talang och star quality (och deras blixtrande kemi är den totala motpolen till den mellan Zeana & Anis Don Demina förra veckan) att de kunde sjungit taxeringskalendern och ändå gått direkt till Friends, men nu har de dessutom kvällens bästa låt. En modern, radio-ballad som fastnar utan att för den sakens skull kännas mallad för tävlingen, och Hanna Ferm är verkligen kvällens ohotade QUEEN. Allt annat än direkt till final skulle vara kvällens absolut största överraskning. Och katastrof.

Margaret ”Tempo”
QX QX QX
Ronny: Hade den här härliga ESC-popen sjungits av en annan artist så hade jag varit SÅLD. Nu  gillar jag avvaktande, för jag klickar inte med Margaret. Hon är snygg, sjunger bra och känns superproffsig, men så sval och har inte den där värmen som fångar in mig som åskådare. Och den här låten skulle behöva lite mogen sexighet a´la Eleni Foureira för att nå de höjder jag vill se i en sån här låt. Men med det sagt, när förväntade favoriter fallit så kniper Maggie finalplatsen. För den här låten är riktigt härlig och det gör mig glad att vi får sån här härlig pop i finalen.

QX QX QX QX
Ken: Det sista QX:et klämmer jag inte dit på grund av Margaret, utan trots Margaret. Den här jordgubbsglass-versionen av cypriotiska ESC-tvåan Fuego är nämligen SÅ min påse. Jag älskar låten! Jag älskar det video/LED/green screen/live-blandade numret! Jag älskar de här superduktiga dansarna! Och jag gillar Margaret. Men det är någonting med henne som samtidigt känns något distanserat och lite kallt (vilket trots glass-vibben inte är något bra) och sådant brukar TV-tittarna aldrig connecta tillräckligt med för att vräka röster över. Borde gå till final, men en sväng runt Nyköping skulle heller inte förvåna mig.

Final: Hanna Ferm och Liamoo & Margaret
AC: Vlad Reiser & Andreas Johnson
Femma: Malou
Sexa: Oscar Enestad
Sjua: Jan Malmsjö