Din debutroman Anna! Eller det är egentligen en romantrilogi. Hur är det att få sin bok publicerad för första gången?
– Det känns helt fantastiskt. Jag gav ut böckerna själv från början, i fysisk form, men bokförlaget Saga Egmont som är ett av världens största internationella förlag för elektronisk litteratur, läste en av böckerna och ringde upp mig. De hade läst Spegellabyrinten, som är nummer två i i trilogin. När de fick höra att det fanns fler så läste de resten och ville ge ut allihop som ljudböcker och e-böcker. Det kändes overkligt, för sånt händer ju liksom inte.
I romantrilogin så blir den kvinnliga huvudrollen kär i sn kvinnliga kollega. Vad fick dig att göra det valet?
– Jag ville skriva om en kriminalkommissarie som inte var som alla andra i genren. Läsare har ju blivit vana vid manliga poliser som är försupna, skilda, känslomässigt förträngda och inte har någon kontakt med sina barn. Jag ville skapa en kommissarie som lever ett normalt och lyckligt liv, men som också hör till min värld, det vill säga lesbisk.
Hur påverkar det boken i sin helhet tror du, om man väljer att ha med hbtq-personer?
– I mina böcker hoppas jag att det inte påverkar helheten alls. När man är homo är det ju lika normalt för en själv som att vara hetero när man är hetero, och det hoppas jag skiner igenom i boken. Birgitta och Linda är helt vanliga människor, där den ena har kommit längre i sitt accepterande av att tillhöra en minoritet än den andra har. I övrigt kan de vara vem som helst av oss, hetero som homo. Jag hoppas nog på ytterligare en avdramatisering av ett redan ganska avdramatiserat ämne.
Blir det fler böcker av samma karaktär?
– Efter trilogin har jag skrivit en bok till, som ligger och drar sig i byrålådan ett tag. Nu håller jag på med en andra bok. I den första ingår Birgitta och hennes arbetsgrupp som en mindre del i utkanten av storyn, då den inte är fokuserad på det polisiära arbetet efter ett brott, utan snarare på personen som begår brottet.
Uppdaterad 2018-11-08
