När fotografen och konstnären Elisabeth Ohlson Wallin kavlar upp ärmarna och smäckar till med en utställning går det inte obemärkt förbi. Jag säger bara Ecce Homo 1998 och så är allting sagt.
Hennes karriär har till stor del kretsat runt hbtq. Men enligt Elisabeth har en bokstav hamnat i skymundan.
– Ända sedan jag gjorde Ecce Homo har jag tänkt mycket på T:et, trans. Det finns inte en enda transperson med på bilderna. Homorörelsen har kämpat för sina lagar, men lesbiska och bögar har inte gett samma kamp till transpersoner. T:et ligger efter och det är viktigt för hbtq-communityt att de kommer ikapp.
Hennes nya utställning id:TRANS ska börja råda bot på det. Den gick upp den 10 mars på Dalarnas museum i Falun och ska snart bege sig ut på turné under två års tid.
”T:et ska synliggöras med all kraft”
– Jag tror aldrig att det gjorts en sådan här stor transutställning förut. Postkodsstiftelsen gick in och gav ekonomiskt stöd och därför kunde jag maxa så mycket. Det är väldigt många bilder vilket gör att transpersoner kommer vara i majoritet och alla andra i minoritet. Nu ska T:et synliggöras med all kraft. Jag vill ge transpersoner tillbaka sin historia, för den är inte skriven fullt ut.
Jag frågar om det är problematiskt att hon, som själv inte har transbakgrund, ger tillbaka historian och svarat kommer snabbt:
– Hur vet du det? Under arbetets gång så har jag kommit fram till att pronomenet genderfluid passar mig perfekt. De som känner mig väl kallar mig Beppe, och det har de gjort sedan jag var liten, säger hon och fortsätter.
– Men det är alltid så i Sverige: ”Den får inte göra det och den får inte säga så”. Hbtq-rörelsen är bred, och det vore konstigt om jag som välkänd person på Sveriges bildscen inte benämner transfrågor. Alla ska få föra kampen på det sätt som den är bra på.
Hoppas att utställningen inte blir för kontroversiell
70 bilder, berättelser, videoinstallationer, en fotobok och en film som går upp på biografer i utställarstäderna. Filmen är en filmatisering av pjäsen Kung Kristina Alexander som var nominerad till Årets scen på QX-galan. Skådespelerskan och transaktivisten Aleksa Lundberg har huvudrollen, det är även hon som har författat texterna som används i utställningen.
Med all den kruten kommer id:TRANS knappast gå obemärkt förbi. Men Elisabeth eller Beppe, hoppas att mottagandet den här gången blir lite lugnare än vid tidigare utställningar.
– Min förhoppning är att det inte blir lika kontroversiell. Men det återstår att se. Så fort jag delade en av bilderna som innehöll lite naket anmäldes jag på Facebook.
Transpersoner är som lesbiska på 90-talet
Jag påpekar att många av bilderna ser mörka ut, men de är ”starka” som hon säger själv.
– Så fort man pratar om transpersoner så är allt så himla snällt och gulligt. Det är ungefär så som man pratade om lesbiska på 90-talet. Man får liksom inte visa den starka sidan.
Senast hon gjorde en utställning under hbtq-paraplyet var Jerusalem för åtta år sedan.
Uppståndelsen kring fotografierna tagna i den heliga staden blev stor. Beställaren, Världskulturmuseet i Göteborg, vände plötsligt och vägrade ställa ut bilderna. Det kom fram att muséet haft slutna möten med olika religiösa företrädare där de diskuterat konsten för att sen välja att inte längre visa Jerusalem.
”Känns skönt att utställningen blev gjord”
– Det blev för jobbigt. En bild plockades ner, det kom in hot och SÄPO blandades in. Så jag tog en paus och gjorde saker som inte handlade om hbtq. Men transkampen har gett mig ny energi.
Jag avslutar med att fråga om hon är lycklig, och det är hon.
– Det känns så skönt att id:TRANS finns. Det har varit mycket hårt arbete och jag är lycklig att det blev gjort. Det här är liksom min glöd. Här ligger min kamp.
Id:Trans gick upp lördag den 10 mars i Falun. Turnéplan är ännu inte satt men läggs ut på hemsidan idtrans.se.
