Zanele Muholi, 46, tar bilder som visas på gallerier och museum runt om i världen, men hen vill inte kallas för konstnär eller fotograf. Hen vill att den här artikeln antingen handlar endast om utställningen Somnyama Ngonyama (Var hälsad, mörka lejoninna) eller endast om hen som människa för att undvika att du som läser blir förvirrad. Jag uppfattar hen som besvärlig och ganska arg. Och kanske är det därför hen har lyckats göra det hen gjort.
Muholi kallar sig för ”en visuell aktivist” och från den 9 februari till den 1 april kan du se hens självporträttsserie på Fotografiska i Stockholm, som ”ifrågasätter framställningar av den svarta kroppen, social rättvisa och mänskliga rättigheter”.
– Det handlar om så mycket mer än bara fotografier. Det handlar om vilka röster som får höras på vilka platser. Det finns en brist på svarta kvinnliga röster runt om i världen, vissa personer ges inte möjlighet att berätta sina egna berättelser, sina egna narrativ, säger Muholi med hög röst och fortsätter:
– Till exempel flyktingar i Sverige, de är en av Sveriges röster. Bara de kan veta vad det betyder att leva i exil i Sverige i en svart kropp, vad det betyder att vara just dem just nu. De borde få berätta sin egen historia.
Självporträtten säger hen är ett sätt att ”ta tillbaka sin egen svarthet”, I stället för att den ska tolkas och beskrivas av andra.
Innan utställningen Somnyama Ngonyama har hen fokuserat på att fotografera svarta lesbiska kvinnor och transpersoner från hemlandet Sydafrika, för att ge det sydafrikanska hbtq-communityt en röst.
– Jag var frustrerad och ville ändra vad som visades på museum och gallerier. Jag ville att vi i hbtq-communityt skulle synas i de utrymmena. Därför började jag producera material som inkluderade svarta hbtq-personer, jag stod helt enkelt inte ut med att se material om oss som var tolkat av utomstående. Samtidigt tog jag på mig att utbilda andra att slå sig samman med mig i kampen.
Muholi säger att hen identifierar sig själv som en älskande människa före hen identifierar sig som lesbisk, samtidigt som hen inte kan låta bli att tydliggöra sin exklusiva kärlek till kvinnor.
– Jag älskar kvinnor och jag är kvinnor trogen. Jag föddes av en kvinna, jag njuter av doften av en kvinna, jag ligger med kvinnor och jag har bra sex med kvinnor. Sådan är jag.
Somnyama Ngonyama (Var hälsad, mörka lejoninna) går upp på Fotografiska fredag den 9 februari och visas till den 1 april.
