”Bastuklubbar är en väldigt demokratisk miljö”

Nittonhundraåttioett är nominerad på Göteborgs filmfestival i den prestigefulla kortfilmskategorin”Startsladden”. Den har premiär idag och följs av två ytterligare visningar.

QX har snackat med skådisen Bengt Braskared om varför kortfilmer är så bra, och om hans egen relation till bastuklubbar.

Bengt Braskered

Berätta om filmen?

– Den utspelar sig på en bastuklubb år 1981 innan hiv-epidemin. Ett manligt medelålderspar går dit för att krydda till sitt sexliv. Filmen handlar om den manliga synen på den manliga kroppen, ur ett homoperspektiv. Den handlar om vad som är ett övergrepp, vilket är otroligt intressant. När vi spelade in filmen visste vi inte hur aktuella de frågeställningarna skulle bli med me too-rörelsen.

– Jag har aldrig sett den problematiken gestaltas på det här sättet förut. Ett nej är ett nej blir extra intressant i en bastuklubb dit folk kommer för att ha sex. filmen ifrågasätter också bilden av vem som är en förövare, det finns ingen tydlig ”bad guy”. Det är två vanliga och trevliga snubbar, som går ut och pimpar upp sitt sexliv. Det skakar om den traditionella bilden av förövaren, den man som går över gränsen kan se hur trevlig ut som helst. Och det är intressant.

Vad är din egen relation till bastuklubbar?

– Jag var där någon gång under 80-talet, men då var jag så ung och blyg. Idag tycker jag att bastuklubbar är en väldigt demokratisk miljö. När folk inte har kläder på sig försvinner en del signaler som visar vilken status vi har. Man ser inte att den som sitter där är undersköterska eller kanske direktör som tjänar sex miljoner om året. Det gör att det blir en ganska avslappnad miljö. Du bestämmer själv vilka regler du vill sätta upp, samtidigt som du respekteras andras.

Vad är grejen med kortfilm egentligen?

– Den här filmen är 13 minuter lång. Det finns inte plats för en lång förberättelse som ska leda fram eller bygga upp karaktärerna. Kortfilmer tvingas att vara tydliga och enkla. Rakt in i handlingen. Min och min pojkväns karaktär berättas klart innan förtexterna. På några sekunder berättas att det handlar om två män som är ett par, de är på väg någonstans och de är lite nervösa.

– Jag tror att kortfilmer passar in i vår tid, när vi alltid har lite bråttom, avslutar Bengt.

Nittonhundraåttioett visas tre gånger under Göteborgs filmfestival. Vart vi sen kan se den står ännu inte klart.