Romanen handlar visserligen om en familj olik från Lauries egen, men gemensamt har de sina transdöttrar.
– Allt drama, hjärtekross och alla misstag i boken är påhittade. Men ämnet i sig ligger mig varmt om hjärtat. kopplingen till mitt barn har både förenklat och försvårat skrivandet, säger Laurie.
I Saker som vi döljer följer vi Rosie och Penn som har fem pojkar. Deras yngsta son Claude tycker om klänningar, han drömmer om ett hårsvall så långt att han kan sitta på det. Först tänker de inte så mycket kring det. ”Barn går ju igenom olika faser” Men ju äldre Claude blir ju starkare lyser hennes sanna jag igenom.
Hur var det att skriva om ett så personligt ämne?
– Underbart och nervkittlande på samma gång. I min familj är vi välsignade att leva ett stillsamt liv fritt från drama. Det är exakt den typen av liv som du önskar ditt barn, men inte det du önskar för din roman. Därför är det mesta i boken påhittad. Även om den handlar om transbarn så är inte min dotter och den fiktiva Claude så lika varandra.
Boken har recenserats med ord som ”djärv”, ”briljant” och ”rätt i tiden”. Postlådan hemma i Seattle har svämmat över med brev från igenkännande föräldrar till transbarn.
– De skriver och tackar mig för att jag har visat dem att de inte är ensamma, och för att jag skriver och pratar om transbarn som att de är vilka barn som helst, vilket de är.
Andra tackar för att jag är med och uppfostrar nästa generation så annorlunda från vår egen. De tackar för att jag har givit dem perspektiv.
Vad säger din dotter om boken?
Hon är överlycklig att jag inspireras och skriver om henne. När jag tänker på det kan jag egentligen inte förstå varför jag någonsin har skrivit om något annat, hon är ju så fascinerande.
Hon är väldigt stolt över den hon är och en växande aktivist. Men hon är fortfarande för ung för att riktigt förstå konsekvenserna, därför har jag varit noggrann med att skydda hennes privatliv. När hon blir lite äldre och läser boken tror jag att hon kommer förvånas över hur olik hon är från fiktiva Claude.
Vad betyder det att transpersoner blir synligare i litteraturen?
– Det bästa med att vara en författare är att du kan skriva världen så som du önskar att den var. För varje gång du gör det kan du flytta den verkliga världen lite närmare din fiktiva drömvärld. Jag hoppas att jag kan bidra till att visa att transpersoner inte är läskiga, aggressiva eller konstigt. De är inte ens särskilt ovanliga. De är bara personer. Ju bredare vi kan definiera vad vi ser som normalt, ju bättre kommer världen bli för oss alla.
