Den 26 november på Pet Sounds Bar och den 13 december i Scalateaterns källare kan ni se Pernilla blotta sin allra mest personliga paranoia, och imitera ett visst däggdjur.
Det låter som det kan bli en speciell stämning när du både härmar en säl och sen berätta om dina fobier. Hur är det under din show?
– Det låter ju som en sjuk blandning, men det säger nog mycket om min standup. Jag gillar ju personlig standup, att skämta om mitt eget liv, även när det är skruvat och fantasin skenar iväg. Just sälen-skämtet tar jag upp i min show som ett exempel på min sociala oro, om sälen som jag såg i ett naturprogram, som jag sen härmade på scen. Att jag vågar göra och säga mer vad jag vill på scen. Sen vaknar jag i gryningen och undrar vad folk ska tro om mig?
Vad händer med dina nojor när du skämtar om dem?
– Det är skönt att skämta om det man skäms för, att inte bry sig om att dölja det. Som ett exempel är det asjobbigt att dejta med social fobi, eller gå på en fest när du inte känner så många. Vissa fobi-grejer har blivit mycket bättre de senaste åren, annat är fortfarande svårt. Men det värsta är nog när jag försöker låtsas som ingenting när det är jobbigt. Nu kan jag nog lättare outa min ångest på en fest, förut så dolde jag det så mycket jag kunde.
Social ångest känns så lesbiskt, ligger det någonting i den känslan?
– Kanske! Jag tänker också på att växa upp och leva i ett hetero-samhälle, man är liksom socialt sårbar. När jag var tonåring och ung var det också, tror jag, mycket svårare att vara lesbisk eller HBTQ -person. Jag kände mig väldigt ensam då, att inte kunna säga vem man var kär i, inte kunna vara sig själv. Sen det här med att fortfarande behöva komma ut hela tiden och någonstans behöva oroa sig lite hur det tas emot. Senast imorse frågade en granne om mitt ex var min syster. Man bara okej då kommer vi ut igen.
Säkra dina biljetter här!
