”Titta, han snackar med badkarskillen” hör jag någon säga när jag står framför David O’Mer. Jag förstår att de är avundsjuka. Den 29-årige Berlinbon är det hetaste som någonsin satt på sig ett par jeans. Det har gått en timme sedan han uppträdde, men väggarna på Tyrol på Gröna Lund droppar fortfarande av rå, maskulin energi.
David O’Mers nummer i burleskshowen La Clique låter enkelt: en kille i ett badkar, i blå jeans, bar överkropp och med två remmar fästa i taket. Till bastonerna av ett rökigt jazzspår (”In the dark” av Yamil Borges) börjar så en ångande het lek genom vatten och luft. David O’Mer förvandlas från grannpojken i badet till flygande adonis till mänsklig fontän och tillbaka igen.
Det är inte första gången under kvällen publiken bjuds på kroppskontroll – tidigare har två brittiska herrar med kroppar av granit stått på händer på varandras huvud med en ”hoppsan vad hände här, min herre?”-attityd – men det här är något mer. Det här är den vackraste jeansreklamen du kan tänka dig. Det finns mer än en anledning till varför publiken närmast scenen fått ett plastskynke över sig, och vore det inte för alla tjut och visslingar hade man hört hundra äggstockar skallra.
– Jag fick idén till numret när jag såg en manlig strippa från Australien, Jeremy någonting, så jag kontaktade honom och började arbeta. Ända sedan jag tränade gymnastik hade jag varit intresserad av luftakrobatik. Det tog ett år att få färdigt, och ytterligare två innan det såg ut som det gör idag, säger David O’Mer.
Du måste ju haft en femma i gympa…
– Haha, ja alltid. Jag tränade gymnastik från fem års ålder tills att jag var 16. Som bäst var jag elitjunior. Nu blir det mest extremsporter – fallskärm, skidor och wakeboard.
Hur ofta tränar du för att hålla dig i form?
– Nu när vi turnerar gör jag det här numret åtta gånger i veckan, och det räcker rätt bra.
De killar som var straighta när de kom har nog börjat fundera lite nu…
– Så bra! Då får jag alla kvinnor för mig själv, säger David med en blinkning och en axelklapp.
”Om han inte är gay, ge honom mitt nummer” sade min bordsgranne Josefin Crafoord när jag gick för att intervjua David O’Mer. Jag gör det inte. Jag tror att Sigmund Freud skulle kalla det ”förnekelse”.
Uppdaterad 2016-11-15
