Joe Nilsson är kanske Malmös mesta gaykändis. Sedan nästan nio tillbaka år driver han gayklubben Wonk, nyligen startade han fredagsklubben Pour Les Pedes, och nu i sommar öppnar han ytterligare ett gayinriktad onsdagsbar med stor utomhusservering, G Bar.
Ystadsonen Joachim Nilsson kom ut när han var i San Diego under tidigt nittiotal.
– Jag åkte dit som hetero och kom hem som homo, skrattar han.
Efter att ha återvänt till Sverige efter nio månader började han dj:a. Euro-technon var som störst och snart startade Joe sin första klubb, The Temple, på Fyran. Efter det följde en rad klubbar, till exempel Chic, BamBam och Twisted. Wonk såg dagens ljus för åtta och ett halvt år sedan och det var faktiskt Günter (ja, han med thee Sunshine Girls) som hittade lokalen. Men han hoppade av Wonk-projektet så Joe startade själv klubben på Adelgatan 2 där klubben nu är tillbaka efter ett par år på Deep på Amiralsgatan.
– Jag startade Wonk för att man skulle slippa ringa på en klocka för att komma in i en hemlig medlemslokal. Och jag har nu fått forma klubben som jag vill, ägaren har gett mig fria händer. Så jag har anställt egna bartenders, och sett till att de jobbar i bar överkropp (skrattar).
Wonk är poppis både bland flator och bögar och Joe gissar att könsfördelningen är 60/40, med övervikt på grabbar.
– Jag gillar att det är blandat i kön och åldrar, det blir en roligare klubb för alla.
På klubbfronten är det rätt dåligt med konkurrens i Malmö. Joe nämner månadsklubben Darkroom, men den är bara en fredag i månaden, och tjejfesterna som Indigo kör månadsvis lockar inte bort flatorna nämnvärt från Wonk. Två andra faktorer är desto större konkurrenter: Köpenhamn och nätanvändandet. Staden över sunden lockar en stor portion malmöiter från hemstaden.
– Köpenhamn drar, främst på sommaren. Men jag kom på att jag kan ju locka danskarna hit genom att ge gratis inträde mot uppvisande av tågbiljetten.
– Sen har nätet gjort att klimatet ser annorlunda ut nu än när jag började med klubbar. Vill man ragga sitter man på Qruiser eller nåt. Det är de som vill festa som går ut. Det är en lite trist utveckling.
– Jag körde mycket artister ett tag för att locka extra besökare. Men det har blivit så jäkla dyrt. Eric Saade ska ha 45 000 för en spelning, vem kan betala det? Men jag vet inte om det ger så mycket. Man får göra mindre saker, som att en kille i bar överkropp får dela ut godis. (skrattar).
Sedan ett par månader kör Joe som sagt även klubben Pour Les Pédés (betyder för bögar) på restaurangen Rasoir nära Centralstationen. Klubben, som blivit en smärre succé, tar sommaruppehåll efter den 18 juni.
– De kontaktade mig och ville att det skulle heta ”Bögbar”. Men vissa tyckte att det var stötande. Så då kom jag på att det kan få samma namn på franska.
– Till Pour Les Pédés har en äldre publik hittat. Vi kör lite loungemusik och barhäng, folk dansar där det finns plats.
I sommar kör Joe även igång G Bar på Mando Bar på Skomakaregatan 2. Varje onsdag från den 16 juni kan gaypubliken och deras vänner hänga på den stora uteserveringen nära Lilla Torg.
Går du ut nåt själv?
– Det händer att jag går på Darkroom. Jag är ju oftast på plats på mina ställen fredagar och lördagar, så det finns inte tid.
Du är poppis på Facebook, över 1400 vänner…
– Men det är inte så mycket tycker jag, men jag är ju inte bästis med alla. Fast jag får ofta mail från folk som vill stå på gästlistan. Men det går ju inte, man måste ju ha utbyte av det. Om jag bara skulle skriva upp alla skulle jag inte tjäna några pengar.
Vad är viktigast om du går ut?
– Bra musik. Det spelar ingen roll för mig personligen om ett ställe är gay eller ej. Men jag märker ju att den musik jag helst vill köra inte lockar så många i Sverige. Jag har försökt med utländska dj:s men det funkar inte på stora dansgolvet. Så jag har tagit bort housen och har dj:s som spelar kommersiell dansmusik.
Jag har hört att du inte direkt är en schlagerkille…?
– Haha, nja, nu på äldre år kan jag se det roliga i schlager också. Men det är väl främst Carola och allt det där gamla schlagertramset jag har problem med. Nu flyter ju allt ihop. Festivalen utvecklas och Alcazar är ju åt pophållet. Sen är steget till riktigt bra popartister som Britney och Lady Gaga inte så stort.
Wonk har vunnit på Gaygalan fyra gånger. Är det bara för att ni typ är Malmös enda gayställe?
– Nja, jag hoppas ju att det är för att vi är bra. Vi har ofta tävlat mot nya företeelser, men ändå vunnit. Men i år var jag säker på att Darkroom skulle vinna, eftersom de gått så bra. Nya ställen funkar sällan eftersom Malmö inte är så stort. Men de har lyckats göra en bra grej.
Vad dricker du om du går ut?
– Cola Zero. Eller alkoholfria drinkar. När jag slutade dricka drack jag tio RedBull på en kväll, men det höll inte.
När är Wonk som hetast?
– När det är Melodifestival i Malmö, då är det flera hundra som passerar under en kväll. Halloween har också blivit jättestort. Jag har ju bott i USA och saknade firandet man har där, så jag ser till att det verkligen blir en stor fest då.
Det har varit rätt oroligt i Malmö med skottlossningar och gängbråk. Behöver man vara orolig?
– Nej. Ur gaysynpunkt är det väldigt lugnt. Jag tror det är mycket gängrelaterat och de går ju inte direkt på gayklubb. Det är ingen homofobisk stad alls. Då skulle jag ju inte kunna ha tre ställen för gaypubliken, skrattar han.