En enda man
QX QX QX QX
Modekungen Tom Ford visar här att han inte bara har talang med nål och tråd, hans debut som filmregissör är nämligen vansinnigt imponerande. När han (tillsammans med David Scearce) fritt lyft över Christopher Isherwoods novel om collegeprofessorn George som sörjer sin älskade Jim blir resultatet snyggt, nyskapande och väldigt gripande. Året är 1962 och George håller på att gå sönder av sorg efter hans livs kärlek Jim dött i en olycka. Allt omkring honom påminner om Jim, och George vill ta sitt liv för att slippa brottas med sorgen och saknaden. Under filmens gång får vi följa George en vanlig dag då han tvingas bestämma sig för om livet är värt att leva.
En enda man är ursnygg från första filmruta och Los Angeles på sextiotalet har nog aldrig sett stiligare ut. Allt är så rasande elegant att man bara vill förflytta sig till den stilfulla tidsperioden med detsamma. Colin Firth är fantastisk i huvudrollen som sörjande bög som inte kan vara öppen med sin läggning, och därmed än mindre visa sin avgrundslösa sorg över att mannen han älskat i sexton år är borta. Det skär i hjärtat att se Georges ensamhet, och alla som nån gång älskat kommer att gräva i fickorna efter sina näsdukar både en och två gånger. Men även om det gör ont, så njuter jag. För det är en så snyggt berättad story som alla kommer att kunna ta till sig, gay som straight. Lägg därtill en magisk Julianne Moore som Georges alkoholmissbrukande vänninna som är kär i honom, och En ena man är vinterns absoluta biomåste.
Uppdaterad 2016-12-07
