I sann ESC-tradition tar Schlagerprofil nummer två över när Schlagerprofil nummer ett inte riktigt ställer sig på vinnarens sida.
Så, Ken Olausson:
I månader hade det buzzats om Italien. Att Francesco Gabbani och hans gorilla var självklara att plocka hem segern till Italien här i Kyiv. Men när alla ni utanför den här skimrande fan-bubblan också fick höra låtarna och säga ert så var det Portugal och Bulgarien som det handlade om.
Jag tror att jag kanske inte behöver rikta den här texten till alla er som älskar Salvador Sobral lika mycket som jag gör. Ni förstår hur man kan se förbi hans ibland nästan skämskuddejobbiga manér för att istället drabbas stenhårt av hans artisteri och hans sätt att leverera den här tidlösa, innerliga amerikanskt-besläktade balladen som handlar om att försöka vinna tillbaka sin älskade med löftet om att man ska orka älska tillräckligt för oss båda.
Nä, jag behöver nog istället försöka förklara för er som tycker att Eurovision vunnits av ännu en oerhört mossig låt som aldrig kommer toppa några Spotify-listor, av ännu ett fenomen och en artist som ni måste stänga av både ögon och öron för att klara av, varför det här ändå var bra.
Jag får förklara att det här är en fantastisk bedrift för Portugal som Eurovision-nation, ett land som deltagit i tävlingen sedan 1964 och aldrig blivit bättre än sexa. Jag får förklara att det är härligt att vi två år i rad haft vinnare på ett nationellt språk (i år gick alla låtar som inte helt sjöngs på engelska till final) och försöka få er att förstå det fina i att en artist som verkligen till 100% behärskar sin röst och sitt scenuttryck belönas för detta.
Sen kommer jag ha svårt att försvara att ännu en ballad vunnit Eurovision, när vi mest av allt behövde en vitamininjektion i form av upptempo och gärna lite galenskap som en gorilla eller varför inte en strassblingad kanon, men det är ganska lätt för mig som har en vecka i Lissabon nästa år att se fram emot.
Så, Ronny Larsson tar över:
Sverige. SVERIGE!
Vi blev återigen femma. Det är ju bara helt fantastiskt. På sju år har Sverige alltså två vinster, två tredjeplatser och två femteplatser. Det är ju helt makalöst! Robin Bengtsson gjorde ett strålande jobb när det väl gällde och med startnummer 24 så seglade vi alltså hem en femteplats i år igen. Magiskt bra av Eurovisions just nu vassaste nation. Vi är ju kungar av den här tävlingen.
Resten då?
Bulgarien, som verkligen har flyt som ESC-nation efter fjärdeplatsen med Poli Genova förra året, sjöng hem en silvermedalj med svenskskrivna Beautiful mess. Kul när länder som ständigt misslyckats i ESC lyckas shapa upp sig och funka så bra två år i rad.
Moldaviens genomtramsiga saxofondans kom på en tredjeplats. Well, det hade vi inte riktigt väntat oss… Och skam till den svenska juryn som satte den just som den tredje bästa låten (medan man gav Belgien en etta). Avgå tack.
Men det positiva med det är ju att showiga uptemponummer i alla fall funkar bra i Eurovision. Och Rumänien tog ju en snygg sjundeplats med sitt härliga joddelnummer. DET var i alla fall kul!
Att nämnda Belgiens City Lights kom fyra känns helt rätt. En supersnygg och modern låt som med enkla medel lyckades nå ut till tittarna genom hela Europa. Låten har funkat fint på listorna sedan semifinalen i tisdags och vi tror på en stor hit för Belgien, som alltså upprepade Loic Nottets fjärdeplats från 2015.
Annars var det väl som hyfsat förväntat resultatmässigt: Norge och Frankrike i mitten, och Spanien och Tyskland i botten.
(Än en gång: Spanien skulle ha skickat DETTA)
Nu lämnar vi Eurovisionsäsongen bakom oss och tar nya tag 2018.
I Lissabon!
Ken Olausson & Ronny Larsson
Uppdaterad 2017-05-14
Hjälp oss att komma ut
För att QX som månads- och nyhetstidning skall kunna fortsätta ge röst åt regnbågssamhället i hela sin fantastiska bredd behöver vi ditt stöd!
Som prenumerant får du månadstidningen digitalt före alla andra och du kan även välja att få den hemskickad. Med ditt stöd kan vi fortsatt komma ut!
