Oscar von Seth jobbar som regiassistent och sufflör och har nyligen tagit magisterexamen i litteraturvetenskap. Han har ett förflutet som dansare och fotomodell, och har jobbat på flera av Stockholms gayställen. Men nu är det alltså författandet som gäller.

Annons
Annons

I början av 2013 var Oscar på ett yogaretreat på Koh Phangan, en upplevelse som han beskriver som ögonöppnande, ett uppvaknande.
– Jag hade jobbat inom krogbranschen länge, och blivit luttrad, och ogillade att jag fått en distans till människor. Så jag kände att jag ville ha förändring. Och när jag fick tips om att åka på ett yogaretreat körde jag på det. Efter ett tag där raserades alla murar och jag började ta in andra människor liv och känslor på ett helt nytt sätt. Det var så häftigt.

Retreatet låg mitt ute i den thailändska djungeln och dagarna ägnades åt yoga, meditation, och sovande. Här lades alltså grunden till Oscars debutbok. Han beskriver den som en reseskildring om vänskap, gemenskap, åtrå och såklart, yoga.
– Yoga betyder förening, och boken speglar de här tre personernas förening. Jag tror den kommer att tilltala människor som vill släppa sina hämningar, bryta sig loss och se saker på ett nytt sätt. Jag har skrivit den för de som vill ha en paus i sin vardag och är öppna för att följa med på en resa.

Är det något HBTQ i storyn?
– Ja, en av huvudpersonerna är gay. Och boken tar upp teman kring vår sexualitet och att den inte alltid är så statisk. Den handlar om att testa nya gränser, och våga öppna sig för nya saker.

Eftersom Oscar under både kandidatuppsats och magisteruppsats analyserade texter ur ett queerteoretiskt perspektiv så menar han att det har influerat hans skönlitterära skrivande.
– Det finns absolut en medveten vinkling mot en normbrytande aspekt, en vilja att normalisera HBTQ-personer och berättelser.

Vem bollar du med när det gäller skrivandet?
– Jag är nog ganska hemlig en bra bit in i mitt skrivande men min sambo Matias är ett bra bollplank. Han skriver inte själv men har sinne för uttryck och det konstnärliga. Om jag hade varit Virginia Woolf vore han min Leonard (skrattar).

Vilket ögonblick skulle få dig att känna att du lyckats med skrivandet?
– När jag håller den tryckta boken i min hand den 23 maj.