William Spetz har gått från YouTube-stjärna i pojkrummet i Umeå till göra succé med sin egenskrivna enmansshow Mormor jag vet att du är i himlen, men har du tid en timme?

Annons
Annons

Nu är han ute på turné med föreställningen, som är en hyllning till hans mormor Ulla, och den har hyllats av såväl recensenter som publik.
– Jag visste vad jag ville berätta, även om jag undrade om publiken skulle fatta. Men jag har insett att jag måste våga lita på min känsla och bara köra på den. Och när jag såg i mina bästa vänners ögon att de tyckte föreställningen var bra, så var det större än alla recensioner i världen. Även om jag såklart är glad för recensionerna också.

Vi sitter på hamburgerfavoriten Lilys Burger på Södermalm i Stockholm. William dricker sin Cherry Cola och restaurangen har inte öppnat ännu. Det grillas ordentligt borta i köket, och doften av nygrillade burgare får det att vattnas i munnen. En halvtimme tidigare har han hanterat en specialgjord burgare som gjorde sitt bästa för att rinna ur hans händer. Men William kopplade greppet, precis som han gjort med sin karriär.

Jag skulle inte säga att jag var mobbad, men jag var inte uppskattad direkt.

Som 13-åring började William spela in egna klipp på YouTube där han humoristiskt berättade om sin vardag.
-YouTube-sketcherna blev lite som terapi, för att det var rätt jobbigt att gå på högstadiet. I min bildklass var alla snälla. Men det var inte populärt på skolan att vara kille som hade en videoblogg och dessutom inte spelade hockey som alla andra killar. Det var ju jättefel och jättebögigt. Jag skulle inte säga att jag var mobbad, men jag var inte uppskattad direkt.
Men när det började gå bra och följarna gick från att vara ett par hundra till tiotusentals fick William pris för Årets Humor på skolbalen, och samma killar som sett ner på honom hyllade nu William.

– Då fattade jag. Det var inte fel på mig eller att dom var coolare. Det handlade bara om status. Över en natt kunde man ses som en helt annan person om man gjorde något som fick en att klättra socialt.

Sketcherna blev Williams väg in i karriären. SVT hörde av sig och snart var sextonårige William tv-stjärna i SVT Play.
– Det var kul att jag som bara var en vanlig kille från Umeå och hade någon väg in på något sätt, inga föräldrar som jobbade i branschen, kunde slå igenom och få en egen serie hos SVT.

William var då den andra, efter Gina Dirawi, som handplockats från YouYube till SVT. Båda var de unga norrlänningar som startat sina YouTube-karriärer som okända tonåringar. Förra året ledde dom Sveriges största tv-program. Bara ett par år tidigare var det just hon som fått honom att vända kameran mot sig själv och spela in egna YouTube-inlägg.
– Jag kände igen mig i det hon berättade, och att hon gått från att göra klipp på internet till att leda Melodifestivalen gjorde att jag blev inspirerad. För några år sedan gjorde hon samma sak som jag gör nu, och nu får hon göra det där, tänkte jag när jag gick i nian. När jag fick frågan om att leda Melodifestivalen av Edward af Sillén så avbröt jag honom innan han ens pratat klart så att han inte skulle kunna ångra sig (skrattar). Och jag kom på mig själv mitt under direktsändningen att det var så overkligt att jag stod där sida vid sida med Gina bara fyra år efter att jag sett henne hemma i mitt pojkrum. Nu står jag där i en fin kostym, bredvid min gamla idol och leder detta ihop med henne.  Det var så coolt.

Nu står jag där i en fin kostym, bredvid min gamla idol

Mormor jag vet att du är i himlen, men har du tid en timme? har hyllats av både publik och press, och under april är han ute på turné. Den handlar om Williams liv, från det att föräldrarna träffades på en nattklubb och hade sex i en källarvåning och William blir till (denna scen spelar William dessutom upp under föreställningen)  till att hans älskade mormor dör våren 2015. Hon, som alltid varit en bästis, dog i sviterna av lungsjukdomen KOL vintern 2015.
– Efter hennes död tog jag studenten och flyttade till Stockholm. Där bestämde jag mig: Jag var tvungen att berätta för alla vem hon var. Så jag skrev och skrev, gick på möte med produktionsbolaget Blixten & co där jag satte upp en foto på mormor på bordet och berättade om henne, och vad jag ville göra.

De nappade och William åkte upp till Piteå där han tillbringat många barndomssomrar med mormor Ulla, och där och då insåg han att han inte behövde säga hejdå. Hon var fortfarande så närvarande.
– Alla sa att jag skulle glömma hur mormor var i slutet, och bara komma ihåg henne hur hon var när hon var frisk. Men det var ju när hon var sjuk som hon var sig själv allra mest. Hade hon tre andetag och femton sekunder så utnyttjade hon dom till fullo. Hon blev aldrig sin sjukdom eller ett offer. In i det sista var hon den hon var, med sin humor, styrka och syn på livet. Hon höll huvudet högt genom allt.

I Mormor, jag vet… kom William Spetz ut som bög. Föreställningens pressansvarige som sett repetitionerna och bad William förbereda citat som kunde användas när media skulle skriva om just detta. Men det behövdes inte. Det nämndes i någon recension men det blev ingen nyhet i media. Och det var exakt vad William hoppats på.
– Det skulle inte vara en komma-ut-pjäs, det skulle vara precis som det varit under min uppväxt: Ett kapitel, precis som allt det andra i mitt liv.

Jag ville ju göra en grej av att inte göra en grej av det.

Han fortsätter:
– Jag ville ju göra en grej av att inte göra en grej av det. Jag förstår vikten av att komma ut men det måste finnas varianter på hur man gör det. Inget är rätt eller fel. Jag hade mått bra av att se det här sättet när jag var 15 och allt kändes så stort. Att det liksom bara vävs in som en del i allt. Att jag aldrig fick användning av de där citaten var fantastiskt, något hade blivit rätt.

Fick mormor någonsin veta?
– Och jag fick ganska mycket ångest för det när hon låg och sov på sin dödsbädd. Jag satt med mamma och tanken flög bara över mig och jag fick ångest. Betyder detta att hon inte kände mig? Kommer vi skiljas åt med den här hemligheten mellan oss? Är jag inte ärlig med henne? Så när mamma gick ut och rökte och det bara var vi så viskade jag till henne hur det var. Jättetyst. Inte så att hon hörde och kunde bli väckt, men bara så att jag hade fått det sagt. Även om hon säkert visste ändå. Det är faktiskt en scen som är med i föreställningen. Jag vet att hon inte hade brytt sig. Jag minns när vi såg på nyheterna en kväll, och det var om antihomolagarna i Ryssland. Mormor bara skakade på huvudet. ”Förr var he ju ovanligt men idag är de ju it nå å bry sig om. Idag är det ju så vanligt”.
Det tänker jag på ibland.

William minns tydligt när han själv fattade. När han bokstavligen gick från en sida till en annan.

Fortsätt att läsa om ögonblicket då William fattade att han var bög, varför han inte kunde komma ut och varför han blev så lycklig under sitt första QX-galabesök i år. Här nedanför fortsätter artikeln i QX april!