I kväll är det final i pyssliga programmet Superskaparna i Sjuan. En av kvällens finalister är Henrick Eriksson, som ursprungligen kommer från Dalarna, men som idag är bosatt på Orust på västkusten och i LA. Med sin otroliga uppfinningsrikedom, skaparglädje och sitt fantastiska humör har han vunnit såväl tittarnas som juryns hjärtan. Till vardags är han inredare, stylist och föreläsare med egen inredningsbutik, Moltas designshop.

Hallå, Henrick, hur har säsongen varit?
– Det har varit galet roligt och helt annorlunda jämfört med det jag brukar göra. Jag blev headhuntad och var hemma i LA när jag fick frågan om att vara med. Då kände jag att jag inte riktigt hade tid, men min kille pushade mig att vara med eftersom det lät som en kul grej. Jag jobbar mer med inredning och möbler och är ingen pysslare, men det var kul att utmana sig själv hela tiden. Och jag hade kul!

Ja, en grej är ju verkligen ditt humör. Du verkar så glad hela tiden och har nära till skratt…
– Haha, men jag är alltid glad!  Man har inte tid att tjura i livet, utan jag gör det så kul som möjligt. Jag är en obotligt optimist.

Var det inte svårt att komma på hur man skulle lösa vissa saker när ni fick utmaningarna?
– Jo, men i mitt yrke handlar det om att hitta snabba lösningar och vara flexibel. I vissa fall får man fatta väldigt snabba beslut, och kanske kasta bort sin grundidé och bara ge sig in på nåt helt nytt. Det var en utmaning, men en rolig sådan.

 

Trodde du själv att du skulle ta dig till final?
– Jag tog en vecka i taget och ville bara ha så kul som möjligt. Jag hade nog tänkt mig två andra finalister från starten….

Vad är du mest stolt över?
– Jag gjorde en resväska till en sittpuff, och så var det en byrå som jag gjorde som jag blev väldigt nöjd med.

 

Du har en nakenbild på dig själv hemma på väggen?
– Haha! Jo, jag och min kille plåtades av fotografen Dusty Cunningham i Los Angeles, och ett ex hänger hemma hos mig på Orust och ett hemma hos honom i Pasadena. Det är mysigt att ha nåt hos varandra när man bor så långt ifrån varandra.

Hur träffades ni?
– Via Scruff för två år sedan och efter tre veckor flög han över för att träffa mig och det sa klick direkt. Vi har bott både här och i Kalifornien sedan dess och planerar att varva mellan USA och Sverige om vi får okej från migrationsverket. När det är skitväder här så blir det perfekt att ge sig av till den varma öknen i Palm Springs.

Just nu är du på Orust, hur är gaylivet där?
– Det är inte så mycket till sånt här. Vi är bara 9000 invånare, som visserligen blir 75 000 över sommarmånaderna.  Däremot finns det en ungdomsgård som har HBTQ-kvällar. Jag har anmält mig att jobba ideellt där för det skulle vara kul, och för att visa att vi finns i alla olika modeller. Som en stor hårig björn med tatueringar som jobbar med inredning till exempel (skrattar).

Superskaparna, Sjuan, Kl 20.00