Vi börjar där vi bara kan börja: Loreen gick till Andra Chansen. Det tog väldigt lång tid innan hjärtat började flamma i hennes dystra industrigrunge, och då hade nästan två minuter av låten passerat. Det var för sent och då förpassades hon till en ny chans i Linköping nästa vecka. Jag har aldrig varit helt såld på låten och den har sakta fått leta sig till mitt gillande. Och Statements är inget publiken sväljer med hull och hår. Speciellt inte när man kommer tillbaka till Melloland efter att ha vunnit med popdänga som Euphoria. Det fanns stor förväntan på Loreen, och förväntningarna infriades helt enkelt inte för den stora massan..
Men lugn, ni som älskar vår konstnärliga ESC-ikon. Loreen kommer utan tvekan att ta sig vidare från nästa veckas duelldust, mot Anton Hagman, i Linköping, det kan vi vara säkra på. Hon kommer dit som en superstar och hon hör hemma i finalen. Hon kommer krossa gitarrgossen. Och när hon är i final kommer folk ha vant sig både vid låt och framträdande. Jag är också övertygad om att de internationella jurygrupperna kommer att strössla poäng över den forna ESC-vinnaren. Statements är exakt det konstnärliga uttryck som tilltalar Europa just nu.
Så ja, Loreen kan fortfarande vinna.
Jon Henrik Fjällgrens etnodänga med refräng de luxe skrällde sig alltså förbi favorittippade Loreen och tog ännu en finalplats. En värld full av strider är en bra låt och förtjänar att vara i final. Vi trodde den skulle gå via Andra Chansen, men man ska aldrig underskatta Sveriges kärlek till etnoromantik. Och JHF jojkar ljuvligt.
Att grymma Wiktoria tog en finalplats kan ju inte förvåna någon. Hon tog kvällens mest givna finalbiljett med sin härliga countrygospel As I Lay Me Down. 20-åringen levererar magiskt bra på scenen och har sedan förra årets fjärdeplats fått ännu mer självförtroende att äga en stor scen. Låten kommer att placera sig högt i finalen och ge blondinen ytterligare en enorm radiohit. Så välförtjänt!
Till den redan så killtäta AC gick Axel Schylström. Ett väldigt rättvis och bra val. Hans svenska pop satt som en smäck och jag hoppas så se fler av den här typen av låtar i Melodifestivalen.
Den utslagna trean är det inte mycket att säga om. Alice Running with Lions är en helt okej låt men sångerskan bar inte riktigt upp den. Framträdandet saknade både pondus och röstresurserna att matcha den filmiskt pampiga inramningen.
Les Gordons (6:a) eller Sara Varga & Juha Mulari (7:a)..Nej, vi lämnar det där.
David Lindgrens Skellefteå-hyllning var bra, och det är kul att man lyfter fram staden man sänder från. Då får turnén ännu mer syfte, och ger kommunerna mer valuta för de dyra pengar dom ändå lägger på evenemanget. David har vuxit under turnén och han borde sköta greenroom-snacket helt i fortsättningen. Där är han bra. Men hemorten gjorde honom lite väl övertänd…Och Clara är grym på att vara det förtroendeingivande ankaret som ger oss resultaten. Hasse? Nej, fortfarande har han ingen funktion i programmet.
Och snälla: Nisti Sterk-sketchen var väl bara nåt jag drömde? Något så dåligt kan väl inte ha visats, två gånger, i Sveriges största tv-program? Det MÅSTE ha valt en mardröm.
Nästa vecka blir det Andra Chansen. Med Loreen.
Det trodde jag inte när jag vaknade i morse. Ses där!
Andra Chansen-duellerna:
Anton Hagman vs Loreen
Det vet du vs FO&O
Lisa Ajax vs Axel Schylström
Boris René vs Dismissed
Uppdaterad 2023-11-08
