Javisst är det Magnus Skogsberg som spelar Angelina-John! Den kände estradören och skådespelaren dyker alltså upp som åldrad transperson i kortfilmen 2060 på Göteborg Film Festival.
Hur fick du denna roll?
– Jag blev kallad till en regelrätt casting. Regissören Henrik Hellström hade en tydlig vision, och han och castingansvarig letade karaktärer som kunde vara pensionärer om 45 år från nu – alltså år 2060. Sen kanske någon hörde mina signaler. Jag har alltid haft ett klappande hjärta för transgendervärlden. Jag hade nyss jobbat med sångerna till Hedwig and the Angry Inch, musikalen som faktiskt byggde på en transpersons historia. Och i min egen youtube kanal [Tjeinch] intervjuade jag Nadja Karlsson som också är en transperson. Så här efteråt känns det nästan som en utstakad väg.
Hur förberedde du dig?
– Jag hade många diskussioner med Nadja, och Henrik, om transpersoners problematik. Det finns liksom inte ett enda recept att vara transperson på, men historiskt i film- och historieberättande har ofta transpersoners liv blivit gestaltade på ett förenklat och ibland riktigt fördomsfullt sätt. Rent fysiskt lämnades hela kroppen in på hårborttagning via vaxning, nagelförlängningar på händer och fötter, avgjutningar av ansiktet för special ålders smink, klädprovningar, jakt på skor i storlek 43 och repetitioner med underbara Marie Göranzon. Jag blev kär.
Vad var den största utmaningen?
– Alla rollers utmaning är trovärdighet och ärlighet. För mig personligen var det viktigt att få spela en modern transperson som äger sin kropp på ett modernt 2017 sätt, kopplat till egna val, men i ett drama drygt 43 år senare. Jag var oerhört glad att regissören lyssnade på mitt engagemang på den grejen. Min Angelina-John har inte gjort någon kirurgisk könskorrigering. Inte för att jag visar några genitalier i bild, eller ens att filmen berättar om det, men det var ändå viktigt för mig att hon hade gjort val som inte grundade sig på någon anpassning till ett samhälles definition vad och hur och vad en kvinna är. Sen har jag aldrig varit sådär tokintresserad av könsuppdelningar – kvinnlig och manligt. På nåt sätt kände jag att den inställningen kanske var bra för rollen.
Berätta om filmen, vad handlar den om?
– Filmen utspelar sig på ett äldreboende, Seniorskrapan, år 2060. Allt är både moderniserat och skrämmande barskrapat och effektiviserat samtidigt. Bland annat finns det nästan ingen personal och vården förväntas man klara av så mycket som möjligt själv. “Det ger självkänsla” säger Shima Niavarani i filmen, som spelar receptionist. Det är en svart poetisk komedi med många olika bottnar. Jag gillar att den är sin egen genre och jag fastnade för manuset direkt.
Vem är din rollfigur, Aneglina-John, berätta!
– Jag spelar Angelina-John, som från början var pojke och från en fin familj som hon revolterade mot. Familjen försköt henne när hon kom ut som queer och när hon till slut ärvde familjens pengar, donerade hon allt till RFSL. Angelina-John är runt 65 år, yngst på Seniorskrapan och är lite av en intellektuell outsider och verkar ha kontakter utanför huset som kan fixa saker. Hon är cool, hemlig och har kontroll över sitt liv. I love her! Och det kanske det finns andra på Seniorskrapan som också gör – no names…
Vad lärde du dig genom rollen?
– Jag lärde mig återigen att man skall göra det man brinner för. Jag går igång på utmaningar och det outforskade. Det ger energi. Sen börjar jag mer och mer tro på att man nästan dras automatiskt till det som man är ämnad att göra. Man måste bara lyssna på sina inre signaler. Jag läser boken Slumpen är ingen tillfällighet som handlar om synkronisitet. Jag tror på det.
Vad har du annars på G just nu?
– Förutom produktioner och design i mina två bolag, Happytear & Skogsberg&Smart, så jobbar jag på med vårt galna Youtube projekt [Tjeinch] och musiken till den. Och så har vi nypremiär på Laszlo&Tear The American Songbook på Svenska på Victoriateatern i Malmö Alla hjärtans veckan 16 och 17 Februari.
2060 visas på Göteborgs Filmfestival 29 Jan, 30 Jan och 3 Feb
