Välkommen till Sverige, har du varit här förut?
– Tack! Jag var här för två år sen för en skrivarsession i 18 timmar. Det blev ett snabbt möte med (producenten) Klas Åhlund, och sen tillbaka. Och nu är jag här igen. Den dagen skrev vi en låt till Ellie Goulding, får se vad det blir den här gången.
Lyssnar du nåt på svensk musik?
– Jag älskar Robyn. Och ABBA är ju alltid fantastiska.
Du har jobbat med Will Young och Adam Lambert. Är det skillnad på hur du jobbar med en annan bög än på hur du skriver med straighta? Finns det en annan connection liksom?
– Nej, det tycker jag inte. Jag tror inte att vår sexualitet spelar in, det är ju samma känslor man skriver om. Däremot kan man få djupare konversationer utanför skrivandet och så smittar den relationen av sig i skrivandet.
Har attityden mot öppna artister ändrats tror du?
– Ja, jag får inte jättemånga frågor om det, så det är ingen grej. Mitt statement är typ att inte ha ett statement. Jag tror att saker ändrats de tio senaste åren och nu firas det snarare att du är öppen. Artister som Sam Smith och Troye Sivan får liksom ännu mer kärlek.
Berätta storyn bakom 11 Blocks!
– Killen jag hade mit första riktiga förhållande med och jag gjorde slut, några år gick och helt plötsligt bodde han elva kvarter från mig i Hollywood. Jag tyckte den var en kul grej så jag skrev en låt om det. Killen jag då var tillsammans med fick däremot aldrig höra den, men när den släpptes så hade vi ändå gjort slut. Det är en väldigt bisarr grej att skriva låtar om personer som verkligen existerar. Jag tänker fortfarande att folk inte ska höra låtarna.
Du har jämförts med både Sia och Sam Smith, kommentar?
– Om folk tycker att min falsett låter lik Sam Smith är det fantastiskt. Och jag älskar Sias röst och sätt att skriva. Hennes Breathe Me är en all-time-toppfemlåt, jag älskar den.
Drömspelning?
– På Glastonburry med ett stort piano. Jag älskar att prata lite och spela piano, oavsett om det är 30 eller 30 000 som sitter i publiken.
