Gaytätt i årets Robinson!

Under vintern kommer vi i vanlig ordning att lära känna ett flertal nya karaktärer med siktet inställt på att bli Sveriges bästa överlevare. En av dem är Annika Holtz, 28 år från Stockholm, och av hennes erfarenheter att döma blir hon en het kandidat till slutsegern.
– Jag har gjort lumpen i 11 månader och under stor del av den tiden låg vi ute i fält. Jag har sovit ute i 25 minusgrader och varit tvungen att vara extreemt nära och samarbeta med andra så jag tänkte väl ganska naivt att sex veckor på en tropisk ö inte kunde vara så farligt. När jag sett programmet innan har jag ibland tänkt ”jävla tönt” om dom som gnäller och gråter in i kameran. Men nu vet jag hur det är, man ser så snygg och smal och solbränd och ”Robinsonfräsch” ut i TV men svälten tär på kroppen och psyket och så sitter men helt plötsligt där själv och fäller tårar rakt in i kameran (skrattar).
Hur tror du att folk i tv-sofforna kommer att uppfatta dig?
– Det där känns så abstrakt, så jag kan nog inte svara på det. I början är det ju ovant med kamerorna. Lite som när en kamera kommer fram på en fest, man gör sig till och spexar lite, men efter ett tag blir man mer och mer nonchalant. Jag sökte Robinson för utmaningen, det handlade om att testa mina gränser, inte för att göra mig populär eller dömd av TV-tittarna.
Kom du ut för de andra på ön?
– Jag har varit öppen med min sexualitet sedan tonåren så det är aldrig något jag behövt tala om. Det kommer ofta fram på ett naturligt sätt, man börjar prata med varandra om man har pojkvän eller flickvän eller så. Nu är jag singel för tillfället men en del var väl lite nyfikna på hur det är att gå på gayklubb och sådär.
Trivs du med att vara singel?
– Det är väl inte alltid jätteroande att vara singel, men jag trivs bra med mitt liv och jag är definitivt inte olycklig!
Vad saknade du mest under tiden på ön?
– Klart jag saknade min mamma, min syster och min hund, men samtidigt hade jag aldrig velat att dom kom dit eftersom det hade tagit fokus från det jag var där för. Allt handlade om att hitta mat och att vinna tävlingar och det krävde fullständig fokusering.
Vad har du för planer framöver?
– Jag håller på att läsa upp betyg samtidigt som jag jobbar men så småningom skall jag söka till polishögskolan. Det är inte säkert man kommer in men det är definitivt ett mål jag har!

Jonny Cizmic 35 från Malmö är den andra öppna bögen i Robinsons historia. Återstår att se om han gör som sin föregångare Jerker Dahlman och ror hem alltihop.
Jag har läst om dig att du har sandfobi, det verkar inte så lovande!
– (skrattar) nej det är nån dum fobi som jag har ärvt av min mamma och min mormor, vi gillar inte sand, och vi gillar inte att ta i mjöl, men som tur är så var sanden på ön ganska grovkornig, och det klarar jag bättre.
Har du tittat på Robinson innan?
– Ja det har jag gjort, och jag måste säga att det verkar bli hårdare för varje år som går. Som samhällsklimatet i övrigt!
Var upplevelsen som du hade förväntat dig?
– Jag ställde in mig på att det skulle vara asjävligt och skitjobbigt, och det infriades och mångdubblades. Det var det jävligaste jag varit med om och skulle jag få frågan igen skulle jag faktiskt säga nej. Landstigningen på ön var den enskilt värsta saken jag varit med om i hela mitt liv, mer än så får jag nog inte säga (skrattar). Och när man ser Robinson på TV får man ju känslan av att det är action hela tiden men faktum är att det var otroligt mycket dötid då man gjorde absolut ingenting!
Vad saknade du mest hemifrån?
– Det låter jätteklyschigt men jag saknade min pojkvän väldigt mycket. Men en konstig grej var att jag en kväll när jag skulle sova fick som en psykos och inte kunde sluta tänka på punchpraliner! Och jag äter inte ens det särskilt ofta i vanliga fall men just då blev jag helt obsessed!
Du håller på med dragshow på fritiden har jag förstått, blev det nån dragshow på ön?
– Nej, de andra tyckte att vi kunde göra lite klänningar av vad naturen hade att erbjuda och att jag kunde ha lite show för dem men det blev aldrig av och det är jag tacksam för. Nej usch, tänk att stå där i hettan fullt sminkad och showa, det hade aldrig gått (skrattar)