Fascinationen för schlager är beundransvärd. Om jag minns rätt var det lätt att få stuffa till schlagers senast jag gick på gaydisco. Odenteatern tror ändå vi behöver tre rejäla schlagerkvällar i höst.
Barbarellas har potential att fylla en show. De kan mer än att byta peruker och härma sångerskor. Till exempel får uppgrävda ljud från Anita och Televinken-arkivet en ny och mycket snuskigare kontext. Inte det minsta elegant, men skojigt!
Konceptet att mixa dragshowgruppen med covergänget börjar intressant. De kyliga drugorna, ledda av morsan Elli Gant (Klas Ahlstedt), gestaltar ekivokt ingredienserna i berättelsen om hur man kokar ihop en festivalvinnare. Schlagerfeber står för sången.
Varför fortsätter inte grupperna komplettera varandra? Varför följer kavalkad efter kavalkad av schlagers, på tok för utdraget och helt utan tråd? Ibland mimar drugorna, oftast är det coverartisterna som håller på.
Schlagerfeber har ingen självinsikt och gör inte en rörelse utöver grundinstruktionen. Martin Kagemark saknar helt scenisk utstrålning. Hemlige gästen Christer Björkman (!) är långt mer spelglad.
Låtarna är i huvudsak från Schlagerfebers verksamma år, minnet är kortare än bra. Efter ett par timmar blir covers på välkända låtar trist. Det enda som för framåt är att skivan med bakgrundsmusik växlar låt.
Vid ett tillfälle är Schlagerfeber (ofrivilligt) roliga: de drar igång Just like a Boomerang med frågan om vi minns de här äldre låtarna…
När Barbarellas får mitt drugorgan att styvna, serverar Schlagerfeber sin Singstarkväll utan chips och dip. Och vad är den då att ha?
Barbarellas blogg
Mer drag i helgen som gick:
Färgsprakande After Dark på Tyrol Gaygräddan på Arias with a TwistUppdaterad 2018-01-20
