Berätta lite om dig själv!
– Jag heter Emelie Hanak och kallar mig Milkymee. Jag är en fransk artist som bor och verkar i Stockholm sedan 2002. Jag har en svensk flickvän, ett svenskt personnummer och en Volvo…men jag känner mig inte svensk. Jag är född i Frankrike och min mamma är från Algeriet och min far från Slovakien…jag är lite av en världsmedborgare!
Vilken typ av musik jobbar du med?
– Indie-folk, typ. Jag använder mycket aukustisk gitarr, banjo, mandolin, cello, och lättare trummor, men också sydamerikanska instrument som charengo. Jag försöker skriva lekfulla melodier och jag älskar körer, så det ska vara många lager av körer i låtarna.
Du släpper snart skiva nummer två..?
– Ja, min första platta, Songs for Herr Nicke (2006) gav jag ut på franska indieetiketten T-A och på japanska etiketten Fiveman Army. Min andra platta kommer ut nu i oktober och heter To all the ladies in the place with style and grace. Det är ett citat från den avlidna rapparen Notorious B.I.G. Varje låt på plattan är gjord för en flicka eller kvinna som jag gillar eller ogillar: Valerie Solanas, min barndomskompis Nathalie Brown, ”the girl next door”, min mamma… . Dessutom har jag gjort originalsoundtracket till den franska filmen Domaine, som släpps i höst. I januari nästa år flyttar jag till Japan i fem månader där jag kommer att spela in mitt tredje album, som kommer att låta mycket japanskt.
Hur många låtar har du med på soundtracket till Domaine?
– Åtta. Det är ganska häftigt: Bara en låt är instrumental, resten är textsatta och har stor plats i filmen. Musiken är nästan som en egen rollfigur. Två av låtarna som skrivits av mig sjungs av en av skådespelarna i filmen, och är med i en väldigt cool nattklubbsscen. En av filmens låtar har jag skrivit musiken till, och en svensk-ungersk kille, Tibor Erdös, har skrivit texten. Han är en god vän till mig.
Vad är Domaine för typ av film?
– Det är en film med franska aktrisen Béatrice Dalle, och en ung het skådisgrabb som heter Isaïe Sultan. Den handlar om Pierre (Sultan), en tonåring som tillbringar all sin tid med sin faster Nadia (Dalle), en flamboyant kvinna i trettioårsåldern. Deras relation är mer än vänskaplig, ja, de är nästan älskande. Men med tiden så börjar Pierre intressera sig för män och Nadia dövar sin sorg med alkohol…det är lite grann ett dokument över ett förhållandes uppgång och fall. Den är skriven och filmad av fransk-österrikaren Patric Chiha, och tävlar mot tre svenska filmer nu i Italien.
Vad har du själv för favoritfilm?
– “Les enfants du Paradis” eller “Children of Paradise”, som kom 1945, av Marcel Carné, och skriven av Jacques Prévert.
Du finns på Qruiser också, har du haft den sidan länge?
– Ja, gud ja. Jag startade den när jag kom till Sverige i början av 2000-talet. Jag skapade ett konto där för att komma igång med mitt sociala liv i ett land där jag inte kände någon. Och det satte verkligen igång mitt liv här i Sverige!
Uppdaterad 2021-03-17
