Doktor Död levererar bögig hiphop

I våras valdes hans ”Självbetitlad” till veckans Mp3 på hiphopsajt whoa.nu. Till hösten planerar han att släppa en samling låtar – Bögjälvel: The Netplay. Doktor Död växte upp i en rockfamilj, och bestämde sig tidigt att bli artist. Men rocken var för begränsad språkligt för Charley Söderkvist.

Varför har du kärat ner dig i hiphopen, med tanke på din rockuppväxt?
– Det som lockade mig är hiphopens breda utrymme för text, men det var inget jag förstod förrän långt efter. Jag provade att försöka kombinera rock och hiphop, men det lutade mera åt att bli till en soppa som egentligen aldrig lät bra i praktiken, även om gnälliga riff och hårda raptexter skulle kunna fungera ihop i teorin.

Vilka förebilder har du?
– Utan att egentligen tveka det minsta så är rapartisten Pst/Q den stora förebilden. Han är lite inne på samma grej som jag försöker eftersträva: perfektionism inom formuleringar och ordval, så det känns väldigt naturligt att jag på så vis satt honom som nummer ett, problemet som följer med att enbart lyssna på en rapartist på det här viset är att jag väldigt ofta är rädd för att jag ska ses som en kopia utav honom, något jag emellanåt brottas med mig själv om under versutveckling. Resterande musikanter i min topplista är dock endast rockmusiker, däribland Iggy Pop, Rolling Stones, Alice Cooper, In Flames, System of a Down, allihopa på en mer eller mindre delad andraplats.

Ditt drastiska artistnamn, hur kommer det sig att du valde det?
– Under alla åren som jag mer eller mindre utövat någon form av musikskapande så har jag i samma veva försökt hitta ett namn som avspeglar den typ av textinnehåll jag känner mig mest hemma med. Doktor Död fick jag från att en av bossarna i ett gammalt datorspel jag streckspelade under tidiga tonåren, men att det sen också bars utav personer som begått mord av den grövre sorten var egentligen inte avsiktligt, men samtidigt kanske lite passande, eftersom de texter jag skriver kretsar kring att trycka ned den som vill jävlas med mig endast med hjälp av ord. En litterär dödsdoktor, med andra ord. Det tog dock säkert fem namnbyten till innan jag gick tillbaka till Doktor Död och insåg dess plats i mig.

Hiphopkulturen kan ibland vara homofob, vad säger du om det?
– Det är tråkigt, eftersom jag kommit i kontakt med ett par personer som själva vill, eller redan rappar, men som aldrig kommer till skott på grund av rädsla. Så, i Sverige är fagrapscenen nästan lika med noll. Och vetskapen om att det skulle kunna bli större, men att den förhindras på grund av rädsla är också något som får mig att vilja stå för den jag är ännu mer. Visserligen har homofobin avtagit en del i Sverige, men den finns fortfarande. Även om det kan bli jävligt svårt att få folk att helt acceptera homosexuella så hoppas jag ändå att jag kan sätta en nagel i ögat på homofober, och som sagt; kanske rentav få likasinnade att haka på.

Hur har du själv märkt av böghatet?
– Telefon- och mejlhot är egentligen det vanliga som jag upplevt. Först kändes det jävligt obehagligt att bli hotad till livet, men med facit i hand så har inte en skråma visat sig på mig, och det säger väl en del om vad det här är för människor. Det här har dock mest visat sig under den tiden man kunnat se mig som en ”smygbög”, men i och med att jag numera är så öppen med det så verkar vänner och okända lyssnare faktiskt uppskatta det jag gör och hoten har avtagit ordentligt. Den tryggheten har aldrig tidigare visat sig. Så, det är kanske det som behövs för att få personer i samma sits: att istället för att smyga med det och ljuga för sig själv och andra när det egentligen är ganska uppenbart om man vart man står sexuellt, så kanske det behövs en rejäl stagedive rakt ut bland människor, och för min del så landade jag inte på det hårda betonggolvet, tvärtom, jag blev tagen med öppna armar. Lögner föder lögner, men kärlek föder kärlek. Mina vänner har slutat säga ”bögjävel” i negativ bemärkelse i sina låtar.

Vad får du för reaktioner på dina texter?
– Det är blandade reaktioner. Majoriteten av det som sagts tycks tycka om det jag gör. Nu på senare tid har det mest kommit frågor som ”Varför påpekar du så ofta att du är bög i dina låtar? Vem bryr sig om vad du är, huvudsaken är ju att du är duktig!”, och det är egentligen dom reaktionerna som värmer mest; att det finns en gnutta hopp och att många tycks anse att det är en självklarhet att man ska vara öppen med vem man är i sin musik, jag är dock inte klar där, jag har mer att ge, jag vill även nå ut till dom som alltid tvekat på mig och alltid ansett att en bögrappare är dömt att sluta med utslagna tänder, blodspill och glåpord över min mörbultade lekamen på öppen gata. Därför kör jag på som jag gör och tänker fortsätta stå för den jag är.

Vilka framtidsplaner har du?
– Att leva gott, att må bra, att träffa någon att dela trevliga stunder med och att jag får fortsätta skriva texter, och kanske rent av få lyckas med det omöjliga: att kombinera rock och hiphop, haha.

Vad gör du förutom att syssla med musik?
– Jobbar och pluggar, och det är det som tar upp mest utav tiden jag får över, det blir också en väldans tv-spelande. Jag försöker även få tid till att öva i webbdesign och grafisk kommunikation. Det är väldans mycket jag vill hinna med utöver det redan nämnda, men som kräver så mycket tid att det istället aldrig påbörjas, prioritering är nyckelordet, något jag försöker påminna mig själv om så ofta jag kan, haha.