Samma kväll som Norge tog hem Eurovisionsvinsten i Moskva, stod Mr Gay Norway-kandidaterna på scen i Oslo. En av de tävlande var Walter Heidkampf som har tjänstledigt från RFSL i Stockholm för att arbeta med Helseutvalget i Oslo.
Efter Alexander Rybaks jordskredsseger var stämningen minst sagt på topp i Oslo och på Mr Gay Norway-festen var det dags att kora Norges nya superman. Det blev Walter Heidkampf, som på SLM Oslos Valhall-fest nyligen utsågs till Mr Leather Norway och som 2007 bar titeln Mr Gay Sweden!
– Grattis!
– Tack! Jo, det har rasslat till de senaste veckorna, säger en glad Walter Heidkampf på bred värmländska. Jag var övertygad om att jag inte ens skulle komma till finalen!
– Hur känns det att vara Mr Gay?
– För mig är det viktigt att söka arenor där jag kan föra ut budskapet om hiv och hiv-positivas livssituation, svarar Walter, Här kan jag visa att man som hiv-positiv kan gå till final. Dessutom utmanar jag åldersgrejjen. Bland en massa unga killar vann farbror hiv-positiv, dessutom från Sverige, säger han och skrattar.
– Det är viktigt även för den kollektiva självkänslan, säger han vidare. Många hiv-positiva bygger upp hinder med hiv när det gäller karriär och sex. Det är så mycket hinder som vi inte törs utmana. Förhoppningsvis är det någon man hjälper och jag hoppas att min grej skall bräcka murar.
– Men, lägger han till. Jag är inte modig och stark. Jag är rädd men jag vill inte låta rädslan styra.
– Är det nån skillnad mellan att vara Mr Gay Sweden och Mr Gay Norway?
– Jag var ju med i den alternativa Mr Gay Sweden och det finns vissa likheter mellan det arrangemanget och tävlingen här i Norge, svarar Walter. Här påminner det om Leo Berglunds tanke att det inte bara skall handla om utseende utan att man skall ha något med sig i bagaget.
– Hur har reaktionerna varit på att en svensk innehar den norska titeln?
– Folk tycker nog att det är kul även om jag märker på diskussionerna på gaysajten Gaysir att jag hamnat i ett getingbo. Det utmanar att jag är 49 år och svensk. Men jag tänker bara ”se verkligheten, vi lever i en internationell värld”!
– Förutom Mr Gay och Mr Leather Norway så mottog du i fredags Heders Red Ribbon av HIV-Sverige!
– Det jag kände där var att det är hedersamt att få ett erkännande av den egna gruppen, säger Walter.
Heders Red Ribbon fick han bland annat för att han anmälde kursgården Mullingstorp för diskriminering och så vann det första diskrimineringsfallet på grund av hiv. Han fick vid en högtidlig ceremoni ta emot 10 000 kronor och en Red Ribbon designad av Michaela de la Cour.
– Om jag inte varit öppen så hade jag inte kunnat göra anmälan, konstaterar han. Öppenheten för med sig så mycket fördelar.
– Var och en måste göra sitt eget val, det har jag full respekt för, men skall man få någon förändring överhuvudtaget så måste vi själva sätta ner foten, säger Walter. När vi är öppna kan man få acceptans och respekt och ingen annan kommer göra det åt oss. Det är okunskap som skapar rädslor, myter och föreställningar om vilka vi är och hur vi ser ut.
– Stannar du i Norge nu?
– Jag har sökt om förlängd anställning på Helseutvalget och om jag får det så kommer jag nog stanna, säger han. Jag trivs så jäkla bra här nu. Här är man mer än på RFSL ute på ”verskstadsgolvet” när man arbetar med hiv-information. Jag hoppas att mina 14 år på RFSLs HIV-kansli gett något som jag kan bidar med här.
– Vad gillar du med Oslo?
– Det jag tycker om är småskaligheten. Det är hanterbart på ett annat sätt och jag gillar närheten. Här kan man möta trendnissen ”Ola Norman” och när man pratar med honom visar det sig att han är med i ett folkdanslag och spelar fiol! Det är lite mindre och lite mer hanterbart. Dessutom är Oslo vackert och man är väldigt välkommen som svensk här.
Uppdaterad 2020-12-14
