Det börjar bli höst i Västerdalarna. Vindarna är kalla och bladen skiftar färg. Jag borde verkligen investera i en ny luftvärmepump då min brakade ihop förra året. För en villa med direktverkande el är det ingen dum idé. Jag vet det. Och jag betalade onekligen multum i elräkningar förra vintern.
Men hur roligt är det att köpa en luftvärmepump för kanske 20 000 kronor när man skulle kunna lägga kronorna på något så mycket roligare? Kungliga autografer, exempelvis?
Jag har redan spenderat en mindre förmögenhet på sådana. Jodå, det är fullt möjligt. Eftersom de kungliga sällan skriver några är de både svåra och dyra att lägga vantarna på. Men jag är envis både när det gäller att vara en tight bottom och att hitta på fiffiga auktionssökningar. Och tack och lov fortsätter mina erotiska noveller att sälja. Hjärta till er som läser!
Jag har i skrivande stund signaturer av bland andra drottning Astrid av Belgien, Oscar II och Gustav V. Jag har också V-Gurras hustru Victoria av Baden, så väl som drottning Ingrid av Danmark. Och en drös andra. Jag har inte lika många som en vän, men jag närmar mig.
Redan som barn var de blåblodiga mina idoler. Jag såg deras liv som sagor, ibland som fängelser. Jag såg mig själv länge som fångad i min kropp. Tvingad att spela för att behaga andra. Kanske kände jag igen mig i den missförstådda prinsessan? Eller var jag bara kolossalt kåt på prins Carl Philip? Och hans farfar, DILF:en Gustaf Adolf? Klart jag var. Har ni inte sett porträtten där den senare har så väl uniform som ridstövlar? I så fall föreslår jag en Google-sökning ögonabums!
Mitt nörderi föddes som barn, i tonåren frodades det likt akne. I dag är jag den störande typen som sitter och rättar ”experternas” bristfälliga kunskaper i tv. Det finns heller inget stopp. Jag kan prata i timmar om än den ena efter den andra. En gång gjorde jag det till och med mitt under sex. Jodå, jag började prata om prinsessan Sibylla och hennes taktik för att få gästerna att gå hem när klockan blivit mycket. Han som jag samtidigt red av frågade inte, men jag berättade ändå glatt:
Prinsessan ska efter att ha påpekat att klockan varit mycket, och gästerna ändå stannat, öppnat fönstren i salongen på Haga slott, även om det var mitt i vintern. Därefter ska hon ha utbrustits: har ni inga hem att gå till?
Så osvenskt, så roligt. Och ja, ni får anteckna.
Om det är en skröna eller en sanning om prinsessan från Gotha förtäljer inte historien. Men jag kan i alla fall avslöja att det inte blev några fler ridturer med den där killen. Tji för mig. Men han blev i alla fall en kul anekdot rikare! Varsågod Kristian.
Min stora idol i den svenska kungafamiljen är prinsessan Christina, kungens syster, för den som föddes i farstun. Förra året skulle hon signera böcker i Gamla stan. Jag bönade min vän Fredrik att göra mig sällskap. Snäll som Fredrik är följde han med. Min tanke var att överösa prinsessan med beundran. Samt be om en bild ihop. Jodå, jag såg både årets julkort och en fototapet framför mig.
Men vad hände? När det var min tur i signeringskön blev jag alldeles dizzy. Jag fick tunghäfta. Jag stammade fram något plumt. Sen var tillfället över. Jag lyckades inte ens säga att vi är 26-männingar!
Tack och lov har Fredrik arbetat med krishantering. Med vin gjorde vi vårt bästa för att släta över mitt nederlag.
Jag fortsätter i alla fall att buda på mina fotografier. Försöker imponera på alla som kommer hem till mig. Tyvärr är det inte många som delar mitt intresse, men tålmodigt lever jag på hoppet. Och jag vet, egentligen borde jag investera i den där luftvärmepumpen. Men det gäller också att prioritera – nytta eller nöje? Jag väljer att anamma samtliga klyschiga citat som talar för det senare. Därför prioriterar jag härmed Gustaf Adolf i ridstövlar framför en luftvärmepump.
Och nåde dig Mark Levengood om du budar över mig!
