Staffan Pellvik var fast besluten att göra hästsporten mindre konservativ och mer tolerant, därför startade han den ideella föreningen Horses for Happiness för att arrangera Pride Racing.
– Vi vill förändra attityder internt och skapa en ökad acceptans för alla som är annorlunda inom hästsporten, sa han till QX i september 2021. Vi har absolut inte råd att tappa några personer utan vill välkomna alla oavsett ursprung, hudfärg, sexuell läggning, social status eller ekonomiska förutsättningar. Detta är precis vad Priderörelsen handlar om. Att alla ska känna sig trygga att vara sig själva. Hemma, på jobbet, ute på stan – och på travet!
– Det spelar ingen roll om du är gay, psykiskt sjuk eller invandrare. Alla de här grupperna upplever någon form av utanförskap och diskriminering. Det är till och med svårare för tjejer i den här branschen. Vår sport är så otroligt konservativ och homogen.
Med sin bakgrund på Silvåkra Gård och en karriär som uppfödare var hästarna alltid en trygghet i Staffans liv, särskilt under perioder av psykisk ohälsa. Trots att han inte själv kände sig diskriminerad på grund av sin sexuella läggning så oroade han sig för unga som kanske inte kände sig välkomna inom den konservativa travsporten.
Med stöd av vänner och sponsorer blev Pride Racing verklighet, ett evenemang som kombinerade tävlingar, paneldiskussioner och auktioner för att främja mångfald.
– Många tycker att vi redan är inkluderande, men vi har ingen toppkusk som är öppet homosexuell, få födda utanför Norden och ingen kvinna i världseliten, sa Staffan till Expressen inför Pride Racing 2021.
På Staffans Facebook-sida har flera av hans vänner under det senaste dygnet skrivit en sista hälsning:
”Staffan, älskade vän! Att du inte längre finns med oss känns ofattbart… Du var en av de mest omtänksamma, snälla och mest generösa personer som jag träffat, och fått ynnesten att kalla min vän. Jag hoppas att du är på en bättre plats nu, en plats där du mår bra.”
”Fina fina Staffan, saknaden efter dig blir stor. Snäll, omtänksam och förstående med ett stort hjärta. Att aldrig få prata med dig igen känns så overkligt”
”I didn’t know Staffan very well but I wanted to pay tribute to him on stumbling across the sad news of his passing on Facebook. I was alone in Malmo for Eurovision and feeling very anxious, sat alone at the EuroClub during my first night there when he came over and introduced himself and Thomas. I saw him a few times during my trip and we had some good times together. I’ll always remember you for your kindness”
Uppdaterad 2025-01-09
