Stockholm Frontrunners bildades för 10 år sedan av Ats Joorits och hans dåvarande man Franklin då de kände att det saknades en löparklubb och att de ville träffa andra likasinnade. Första träningen vid ingången till Zinkensdamm idrottsplats var de ensamma. Med tiden har klubben växt till en stor löparklubb. Idag består Stockholm Frontrunners av drygt 180 medlemmar.
– I början var det kanske lite hopplöst, säger Ats, men Franklin och jag var alltid på plats, oavsett om det var regn eller sol, och vi trodde hela tiden på idén, om vi bara blev ca 25 killar eller tjejer. Och det visade sig vara rätt.
– Men jag kunde inte föreställa mig att vi skulle växa så snabbt. Det stora genombrottet kom efter Prideparaden 2014, vi hade en simpel banderoll med gruppens Facebookadress på, men nya medlemmar började dyka upp strax efter paraden.
Daniel Eklund är en av tränarna i Frontrunners, han berättar:
– Idag är vi inte bara en löparklubb, vi har även en sektion för promenadgruppen. Vi är en social-run klubb. Vi ses 19.00 på tisdagar och då kör vi nästan alltid intervaller, ibland också styrka. På lördagar ses vi 10.30 för lite längre sträckor men med lugnare tempo. Promenadgruppen är flitiga med närvaro på lördagarna. De brukar vara ute i en timme ungefär. Efter träningspassen bastar många och vi fikar och äter lunch på Zinkensdamm Vandrarhem.
I dagsläget är de två huvudtränare i Frontrunners, Daniel och Elias.
– Vi kompletterar varandra väldigt bra. Jag är lite tuffare och älskar tuffa, hårda pass. Elias är grym på löpskolning och teknik. Men vi låter även andra medlemmar leda våra pass med jämna mellanrum.
Och tack vare Frontrunners har Daniels liv förändrats rejält.
– Frontrunners är min nya familj. Klubben är verkligen noga med att ALLA ska känna sig välkomna och ingen bryr sig om du springer 1km på 3 minuter eller 8 minuter. Vi är där för varandra.
– Ett par gånger om året åker vi på löparresa. Senast åkte vi till Köln i oktober 2023 och sprang Köln Halvmaraton och Marathon. Där mötte vi Köln Frontrunners och umgicks hela helgen. I höst åker vi till Amsterdam på en ny resa.
Daniel berättar att det är många som träffat nya vänner via klubben och att de ses och umgås även efter träningarna.
– Och Frontrunners är även skyldig till att några kärlekspar träffats (skrattar). Och det är ju superkul.
– Min personliga målsättning med löpningen och klubben är att fortsätta förmedla glädjen vi har i klubben. Vi sidan av det är nästa mål att göra under 2.50 på ett marathon och 1.20 på ett halvmarathon.
En av medlemmarna är Peter Ludvigsson:
– Jag började i Frontrunners 2016 då det precis hade tagit slut på en relation och jag kände mig uttråkad och lite vilsen. Jag tränade och sprang mycket när jag var yngre men jag hade kommit av mig helt. En bekant tipsade mig om Frontrunners och jag gick dit med viss skepsis. Ärligt talat hade jag nog gett upp tanken på att det i min ålder var möjligt att träffa nya människor på något annat sätt än via apparna eller möjligen på krogen. Men mina fördomar kom på skam direkt. Ganska snabbt kände jag mig hemma och nu snart åtta år senare är det en stor del av mitt liv.
– I Frontrunners har jag mina vänner och vi är en ”grupp i gruppen” som gör allt tillsammans. Förutom löpningen är det resor, middagar och vardagshäng. Jag är stolt över att vara en liten del i en så välfungerande organisation där hbtqi+ människor får känna sig hemma och där vi tar hand om varandra. Och jublet vi får under prideparaden varje år lyfter oss alltid lite extra.
Ats Joorits fortsätter:
– Frontrunners handlar huvudsakligen om idrott, men det handlar också om något annat som är lika viktigt – känslan att vara med i en grupp där du känner dig hemma. Vi är sociala.
– Mina egna bästa minnen med Frontrunners har nästan alltid med några gemensamma tävlingsresor eller paraden att göra: man kommer i mål, man samlas efteråt, tar kanske en öl, man tittar runt och ser olika åldrar, hör alla prata i mun på varandra, en allmän glad stämning, och då är det lätt att förstå att man aldrig vill att det ska ta slut.
