EM-arrangören, Solna stad, kontaktade KG, Katja Gustafsson och Gunn Lundemo, i april och frågade om de ville anordna en fotbollsturnering i samband med EM. Det ville de och trots att de normalt sett mest anordnar fester, blev det ett jättelyckat arrangemang.
Det var nog inte bara i mig som den gamla avdankade fotbollsflatan vaknade till liv. Jag blev både lyrisk och hetlevrad av att få spela. Den här lagkänslan och suget efter att vinna är något jag saknat, insåg jag i går, när jag fungerade som någon slags spelande reporter.
Flera timmar efter turneringen märkte jag hur lätt och glad jag kände mig, hur självförtroendet var på topp och hur gärna jag ville spela igen. Fast man blev också något mörbultat, lårkakor, uppskrapade knän och värk i hela kroppen. Det var flera år sedan de flesta i mitt lag spelade fotboll, så fysiken var inte på topp.
Trots det och trots att vi hade spelare som aldrig spelat fotboll i mitt lag ”Samlaget” (Hade jag fått välja hade vi haft ett annat namn. Fast de fanns de som hade minst lika lustiga namn, IFK Flata, Happy Endings, FC Bortamatch och Pussycatballs), lyckades vi kamma hem första pris. Inträde till KG:s alla fester, dj-kurs, biljett till EM-finalen och EM-tröja. Och så pokal och medaljer förstås.