Sörskogens IF har dessutom fått en bot på 5 000 kronor och spelarna har beordrats att gå en etikkurs hos Stockholms fotbollsförbund, vilket de vägrat. De hävdar att de inte gjort några homofoba uttalanden.
Spelarnas ovilja att be om ursäkt, eller att ens erkänna, gjorde att samtliga sparkades.
– Det är klart att laget inte består av 15 bovar, snarare av några svarta får. Men de skyddar varandra och vill inte stå för det som har hänt och när man är ett lag, så måste man tillsammans se till att alla håller god ton, säger Sörskogens ordförande Ketil Torp.
Att spelarna tidigare under säsongen fått gula och röda kort, för bland annat ordval och för onödigt hårda tacklingar, vägde in i beslutet. Nu får det vara nog tyckte styrelsen.
– Spelarna har inte visat någon vilja att kommunicera med oss. Hade de gjort det, hade vi kanske inte behövt sparka dem.
Ketil Torp menar att det är viktigt att sätta ner foten, för att visa vilken värdegrund deras förening står för.
– Särskilt som vi har så många ungdomar och barn i föreningen.
Finns det mycket homofobi i fotbollens värld?
– Jag är nog inte rätt person att svara på det. Men det finns säkert inom idrotten, precis som det finns i skolan, i arbetslivet och i alla andra delar av samhället. Men kanske är det extra mycket inom fotbollen just.
Varför då?
– Fotboll ingår i en machokultur.
Hur ska man arbeta mot homofobi?
– Det är viktigt att prata och att ha sunda värderingar, som man håller hårt på. Nolltolerans ska det vara!
Han berättar att han tidigare inte varit med om liknande situationer.
– Men visst händer det att spelare ropar fula ord till varandra. Men det är väl inte så ofta föreningar vågar säga ifrån.
Uppdaterad 2016-12-27
