Alexander Lundholm är 32 år och uppväxt i Rönninge utanför Södertälje. Hans yrkesbana stakade han själv ut i tidig ålder. Han skulle gå mediagymnasiet, journalisthögskolan och sedan börja jobba på tv-sporten.
Och så blev det.
– Jag höll fast vid min plan och när jag var 16 år intervjuade jag Ulf Nilsson som var chef för text-tv på sporten på SVT.
Efter intervjun frågade Ulf om han ville börja jobba extra hos dem.
Alexander tackade ja och ägnade kvällar och helger åt att knappa in resultat på svts målservice. Han satt på SVT mitt bland sina idoler som Peter Jidhe, Marie Lehmann och Katarina Hultling. Bakom honom satt KG Bergström och hela Rapport-redaktionen.
– Det var mäktigt för en 16-åring, säger Alexander.
Men under tiden han studerade på Journalisthögskolan insåg Alexander att det faktiskt var radio han kunde bäst.
– Jag hade väl nån slags talang för det, säger han och berättar att han suttit hemma på sitt rum och gjort egna årskrönikor som han sedan läste in på bandspelaren.
– Jag gjorde egna reportage och lekte journalist, så jag hade nog ett litet försprång när jag började på Journalisthögskolan.

Annons
Annons

Alexander och jag träffas på Stockholm Stadion, vi sitter på läktaren medan folk löptränar nere på arenan.
Alexander höll själv på med både fotboll och hockey när han var liten, men inget passade honom, ”jag är ingen lagspelare” säger han.
– Jag var för blyg och tyst, så friidrott passade mig bättre, där kunde jag få vara tyst (skrattar).
Idag tränar han friidrott med Stockholm Snipers, Sveriges största HBTQ-idrottsförening.
– Jag hade inga gayvänner när jag kom ut så jag sökte mig till Stockholm Snipers, och där har jag fått många fina vänner, säger Alexander. De har betytt mycket för mig. Nu tränar vi här på stadion en gång i veckan. Och så åker vi på idrottstävlingar som Gaygames och Outgames tillsammans. Det är oerhört kul.

”Jag hade inga gayvänner när jag kom ut så jag sökte mig till Stockholm Snipers, och där har jag fått många fina vänner”

Foto: Anders Öhrman

Under Journalistutbildningen gjorde Alexander sin praktik på radiosporten – och blev sen kvar där. Han fick fler och större uppdrag. Blev reporter, kommentator och så programledare. 2014 var det äntligen dags för honom att bevaka sitt första Olympiska Spel som journalist. Plasten var Sotji, Ryssland och uppdraget innebar bland annat att kommentera konståkning.
– Det hade aldrig gjorts tidigare i radio, konståkning är ju så visuellt.
– Jag tränade hela vintern, säger Alexander. Jag spelade in allt som fanns på tv, satt hemma och låtsaskommenterade och skrev ner vad kommentatorerna sa och vad de olika hoppen hette. Som tur var hade min lillasyster hållit på med konståkning när hon var liten så jag var inte helt grön.
Men utmaningen för Alexander var att beskriva det i radio på ett pedagogiskt och fängslande sätt.
– Men det gick bra och det var häftigt att göra det i Ryssland där konståkning är så stort .

Under OS i Sotji var det dessutom en sportfotograf vid namn Pontus som hade fått upp ögonen för Alexander och luskat ut att Alexander är gay. Och efter några mail och ett par dejter blev killarna ett par. Och har varit det sedan 2015.
– Den här sommaren blev ju inte som vi tänkt oss. Jag skulle egentligen har varit i Tokyo i en månad nu för att bevaka OS, sen åkt vidare till Paris för EM i Friidrott och sen skulle vi gifta oss, berättar Alexander. Men allt är uppskjutet.

När Coronaviruset bröt ut befann sig Alexander just i norra Italien för att bevaka EM i skidskytte.
– Sista dagarna fick vi rapporter om att viruset spridit sig och vi åkte därifrån och blev satta i karantän när vi kom hem. Jag har suttit hemma hela våren och jobbat vid köksbordet med mina dokumentärer för radiosporten.
Han har bland annat gjort en dokumentär om den australiensiska simmarlegenden, Ian Thorpe, som inte kände att han kunde komma ut under hela sin karriär.
– Det ledde till att han blev deprimerad och hade självmordstankar. Han trodde väl inte att Australien var redo för en homosexuell nationalhjälte, så han sa inget. Ian var bara 17 år när han slog igenom på hemmaplan i OS i Sydney.
Alexander har även gjort dokumentärer om tennisspelaren Robin Söderling, om dopningsskandalen i Ryssland, och om att både fotbolls-VM och OS i Tokyo skjutits upp på grund av corona.

Att Alexander själv är gay har aldrig varit något som hindrat honom från att ge sig in i en bransch där homosexuella män lyser med sin frånvaro.
– Nej, jag bestämde mig ju för att bli sportjournalist långt innan jag förstod att jag var gay. Då jobbade jag redan på radiosporten. Och när jag väl insåg att jag är gay försökte jag förtränga det och jobbade så mycket jag kunde för att inte tänka på det.
– Men radiosporten är en fin och bra arbetsplats. Det här är mitt andra hem, och de som jobbar här är som min familj. Så när jag väl kom ut var det mina kollegor på radiosporten jag berättade för först.
Men någon annan gaykille inom rikssportmedia känner han inte till.
– Näe, det är lite märkligt, men så är det.
Alexander berättar att han fått några hatmail på grund av sin läggning.
– Ganska tidigt i min karriär var det en person som ringde och sa, ”du låter som en utsvulten bög” (skrattar).
– Då störde det mig, men idag bryr jag mig inte, någon annan skrev att jag och kvinnorna som jobbar här är inkvoterade. Det var enda anledningen till att vi fick jobba här.
Därför var det extra skönt när Alexander fick ta emot priset som Årets Sportjournalist 2018.
– Det var en fjäder i hatten och ett bevis på att det jag gör är bra. Särskilt eftersom jag fick det både för mina dokumentärer och mitt kommenterande. Motiveringen löd bland annat, ”för att han fångar saker i stunden och för det dokumentära berättandet”.
Är du intresserad av sport privat?
– Man blir ju rätt mätt på det i jobbet så jag sitter inte hemma och tittar på fotboll på fritiden. Jag är mer intresserad av politik. Jag älskar politiska böcker och poddar, och jag kan nörda ner mig i gamla partiledarintervjuer och utfrågningar. Det är sånt jag brukar kolla på på youtube när jag är ledig (skrattar).
Har du någon favoritpolitiker?
– Det är ju en generationsfråga, men jag är ju fascinerad av Göran Persson, Carl Bildt, Mona Sahlin. Den eran. Nu har jag precis beställt en bok om Carl Bildt. Min favoritdokumentär på tv är Ordförande Persson, den har jag sett hur många gånger som helst.
Sneglar du på att jobba med tv?
– Det är den vanligaste frågan jag får, ”när ska du börja med tv?” Folk verkar tycka att det är finare att vara på tv. Många tv-personer borde testa att göra radio istället tycker jag.
– Men det var ju egentligen tv som var mitt mål från början, så det vore kul att testa nån gång. Men då kommer hela den här biten med att man blir igenkänd och det är inget jag strävar efter, tvärtom, det är skönt att ingen vet vem jag är.