”You Can Play”-kampanjen startades för sex år sedan av Brian och Patrick Burke – berömd far respektive storebror till Brendan Burke, homosexuell hockeyspelare som förde en enveten kamp mot homofobin inom sin sport men förfärande nog dog i en bilolycka bara 21 år gammal.
Dess uttalade syfte var, och är, att hålla liv i Brendans kamp.
Som det heter i programförklaringen:
– ”You Can play” arbetar för jämlikhet, respekt och säkerhet för alla idrottsutövare, oavsett sexuell läggning och/eller könsidentitet.
Åtskilliga av NHL:s största har engagerat sig i rörelsen, inklusive ett helt koppel av de svenska proffsen. Två exempel är välkända duon Henrik Lundqvist – firad målvakt i New York Rangers i tretton år – och hans namne Zetterberg, mångårig lagkapten i Detroit Red Wings.
– Familjen Burke har gjort ett fantastiskt jobb och ”You Can Play”-initiativet kändes väldigt bra och viktigt när det lanserades, säger ”Henke”.
– För mig var det självklart och odramatiskt att ställa upp och försöka hjälpa till. Det handlar om grundläggande respekt för andra människor. Oavsett vem du är och vad du har för läggning ska du vara välkommen i vår sport. Det enda som betyder något är om du kan spela och hjälpa laget att vinna. Det har jag alltid tyckt.
”Zäta” – som hörde till de aktiva som inför Vinter-OS i Sotji 2014 protesterade mest högljutt mot hur hbtq-människor behandlas i Ryssland – känner likadant.
– Ja, det känns bara naturligt och självklart att vara engagerad i den kampen, klargör han.
– Vad en spelare har för läggning eller identitet eller världsåskådning spelar ingen roll. Han ska känna sig respekterad och säker och trygg i gemenskapen. Kan du spela så kan du spela, det är verkligen allt som betyder något.
Det är måhända uttalanden som går stick i stäv med hur många föreställer sig hockeykulturen. Den allmänna bilden är ju att grabbighet, sexism och homofobi frodas bland skridskor, klubbor och benskydd i de svettiga omklädningsrummen
– Mja, det var kanske så förr, invänder Lundqvist, kallad ”Kung Henrik” i Nordamerikansk media efter alla sina år av briljans i världens bästa liga.
– Atmosfären runt hockeyn var nog lite gammaldags för ett par decennier sedan. Men jag tycker det förändrats rätt avsevärt de senaste femton-tjugo åren. De yngre spelarna som kommit upp har en annan syn på världen och är mer öppensinniga. Samtidigt har vi som sagt jobbat aktivt på att förändra kulturen. Visst, ibland är stämningen i omklädningsrummet fortfarande hård, men lika ofta är den mjuk och homofobi och sexism finns det ingen acceptans för. Igen, det handlar om respekt. Ingen som ingår i ett lag ska behöva känna sig utstött eller trakasserad.
Henrik Zetterberg instämmer även i den beskrivningen.
– Jargongen är tuff, men också kärleksfull. Jag skulle aldrig tillåta att en lagkamrat kände sig illa behandlas på grund av sin läggning. Det är självklara saker för mig.
”Zäta” tillstår att han i yngre år hade begränsade insikter i hbtq-frågor, men genom hustrun Emma – tidigare Andersson, känd inte minst från tv-succén ”Expedition: Robinson” – har han, till sin glädje, blivit introducerad i världar han annars troligen inte haft tillgång till.
– Emma har många vänner som är homosexuella och de är nu också mina vänner och den vänskapen har verkligen berikat mitt liv, säger han.
– Vi har, till exempel, varit på åtskilliga gay-bröllop de senaste åren och de tillställningarna hör till de mest minnesvärda jag upplevt. Överhuvudtaget skulle jag beskriva mina gay-vänner som otroligt roliga, kvicka och fyndiga. Det är underbara skrattfester varje gång vi ses och umgås.
Nu väntar han bara på att någon kollega ska komma ut också. Det har hänt i de övriga stora proffsligorna i Nordamerika, men inte i NHL.
– Vi vet ju att det finns spelare i ligan som är homosexuella, det är i praktiken statistiskt säkerställt. Vi får hoppas att någon framöver känner tillräckligt stöd och vågar ta steget. Det vore bra, tycker jag.
Och den 37-årige stjärncentern, ursprungligen från Njurunda utanför Sundsvall, är övertygad om att den spelare skulle behandlas väl av sina lagkamrater.
– Ja, här i Detroit törs jag garantera att det inte skulle vara något problem. Tvärtom, idag känns det som att allt det där är rätt odramatiskt. Som sagt, kan du spela så kan du spela.
Henrik Lundqvist har samma övertygelse.
– Jag kan inte tala för hur det skulle vara på andra nivåer eller i andra lag, men det här är New York. Hos oss skulle den spelaren bli respekterad på samma sätt som alla andra, slår han fast.
