Förra veckan uppmärksammade QX att Vinh Phillips gått ut på instagram och berättat att han har mpox/apkoppor. Han beskrev ingående om smärtan i kroppen och att han höll på att svimma när han gick på toaletten av alla koppor han hade utanpå och inuti kroppen. Men han berättade även om elaka kommentarer från okända personer som tyckte att han ska skämmas och får skylla sig själv.
Kan du berätta om reaktionerna du fått på sociala medier efter att du gick ut med att du fått mpox?
– Det var blandade reaktioner. En del personer var dömande och gjorde antaganden istället för att fråga mig, men många har också sagt att det var fint att se mig vara öppen.
Vad skriver folk?
– De skrev att det är patetiskt hur jag alltid ska vara så intim och öppen. Folk gjorde en hel del antagande om mitt sexliv och att jag skulle ha dålig hygien. Många ifrågasatte varför jag inte var vaccinerad utan att varken säga hej, eller fråga hur jag mår eller önska att jag kryar på mig.
Varför tror du folk skriver sånt?
– Många i vårt community och i samhället har erfarenheter av trauman, dömande och diskriminering och dessvärre tror jag att flera inte har bearbetat dessa. Jag tänker att det kan bottna i en rädsla men också i en toxisk maskulinitet där man trycker ned andra för att man tror att det höjer en själv.
Vad känner du när du läser dessa kommenterar?
– I vanliga fall tar jag inte jätteilla vid mig, men att läsa dessa meddelanden när jag låg ensam och isolerad på sjukhuset var tufft. Jag kände mig ledsen.
Svarade du på dem?
– I början svarade jag på allt. Både för att ge en förklaring och för att sprida fakta. Men man märker rätt fort vad personer egentligen vill åstadkomma med sina meddelanden och då ignorerade jag eller till och med blockade dem. Men jag tänker att hat bara föder mer hat och istället behöver vi stötta och hylla varandra, kärlek föder kärlek.
Men många stöttar också?
– Ja, jag fick mycket kärlek, pepp och lyckönskningar från både vänner, gamla vänner och främlingar det betydde mycket. Jag har fått mer stöttande meddelanden och samtal än jag kan räkna. Det gav mig massor av energi och glädje, det gör det enklare att våga vara öppen.
Hur mår du idag?
– Nu mår jag mycket bättre tack. Jag är tillbaka till mina studier, jobb, privatliv och träning. Jag har lite smärta kvar och mina ca 70 ärr håller på att läka.
