Att bo i en röd villa med vita knutar har sina fördelar. Att villan har spröjsade fönster och är belägen i Dalarna gör inte saken mindre grann.
Jag kan strosa omkring i min trädgård och se mina från början ambitiösa odlingsplaner sakteliga, men alltid lika tvärsäkert, förfalla. Jag kan dricka rödvin med vänner på min terrass. Tillsammans kan vi sjunga högt till en egen version av Brandsta City Släckers ”Kom och ta mig” utan att någon hyschar oss. Jag har gott om plats för mina travar med kungliga biografier. Och jag kan stöna, till och med vråla, precis hur högt jag vill när det går för mig. (Vaken för att skryta eller be om ursäkt, men jag har fått höra att jag är ovanligt högljudd i sängen).
Platsen där jag bor är till mångt och mycket en idyll. Lite som hämtad ur Barnen i Bullerbyn, men där Lasse heter Backolars och är 32 år gammal och skriver erotiska noveller.
Men det finns också utmaningar. Och nu syftar jag inte enbart till det obarmhärtigt tråkiga med att skotta snö eller olja staket. Jag syftar till att få ligga. Knulla, för den som föredrar. Här finns den i särklass största utmaningen med att vara en pilsk fäbodjänta i Västerdalarnas trolska skogar.
Gång efter annan öppnar jag Grindr i hopp om att en blivande älskare (men helst av allt min drömprins) ska vara i närheten. Han som kan komma över i tid och otid och förlösa mina lustar. Men det är sällan stjärnorna står rätt. Oftare befinner sig Grindr-profilerna många mil bort. Om jag inte räknar med en avlägsen tremänning eller Bosse på 82 vårar, men det gör jag inte. Jag må anses kinkig.
Rätt ofta får jag meddelanden från passerande lastbilschaufförer som inte vill visa bild men ändå få åka av. Min kåthet kan ha gått med på att ta på mig ögonbindel och ställa mig på alla fyra i vardagsrummet i väntan på herr kan-vara-vem-som-helst. Men desto oftare har mitt förnuft sagt tack men nej tack jag tar hellre en runk. Och tur är nog det.
Annars befinner han sig så gott som alltid i alla fall tio mil bort. Ofta på genomresa. Och att planera för att bli tagen bakifrån om tre timmar enkelresa, när mitt djuriska jag vrålar här och nu, blir sällan bra. Ibland har jag ändå sagt ja. Han har varit fylld av förväntningar och ännu mera försats när han knackat på min ytterdörr. Själv har jag inte lyckats hålla mig och frågar om han blir besviken om jag enbart bjuder på kaffe och hembakade Hallongrottor. Det blir han, fastän jag vet att de är helt orimligt goda då jag redan hunnit mumsa i mig halva (kak)satsen.
Jag vet att det finns större problem i världen. Men lite synd tycker jag om mig själv när jag går omkring i min villa och trånar efter kuk.
I Stockholm är det betydligt enklare för en fäbodjänta att praktisera sina svalg- och ridkunskaper. Jösses Amalia vad det brukar bli åka av – både tur och retur (tack SJ för att ni sällan ställer in just min rutt) och väl på plats.
”Det gäller att passa på”, brukade min farmor säga. Visserligen syftade hon till rea-priserna på Tempo. Men jag anammar hennes synsätt på mitt eget vis.
I den kungliga huvudstaden passar jag därför på att få redigt med kuk. Jag bunkrar upp, kan man säga, för att hålla sig med aktuella termer. Hemma i min röda villa, där Västerdalälven ringlar förbi, skriver jag erotiska noveller (och lite annat) och bakar småkakor. Sämre kontraster kan man ha, tänker jag. Och fylls i skrivande stund av något som får hela min kropp att pirra.
Jag kan avslöja att det inte är min elektriska lekkamrat. Ej heller en falukorv.
Kan han vara min drömprins?
