Då vi gör vårt yttersta för att motverka det intresse av begär vi känner för, låt säga, Hugo i SP2A. Naturliga känslor som hånfullt nog kan känns väldigt onaturliga – varför vi önskar att de likt Brent Corrigan ska vara ombytliga och att morgondagen ska medföra nya möjligheter, även om vi innerst inne vet att våra känslor står skriva i sten och att inget kan utplåna dem.

Vi skyddar vår sanna sexuella identitet, men samma intensitet som en arab får möta på en flygplats. Vi blir experter på att vara någon vi egentligen inte är. Bluffar oss igenom grabbskämt och busvisslar halvhjärtat efter brudar då dem går förbi oss i korridoren. För att i nästa sekund, om än bara för en sekund, avvärja oss och låta våra lustfyllda blickar falla på, låt säga, Hugo i SP2A när han byter om efter idrotten.

Högstadiet. Gymnasiet. Tiden då man spenderar mer tid med sina polare än sina föräldrar. Tiden innan alla murar byggts upp och man tillät sig själv att älska med hela kroppen – ända ut i snoppen. Tiden då han man en gång brukade kalla för kompis, plötsligt blev till vad man trodde var ens livs kärlek.

Man är alltid tillsammans. Man skojar, man slåss, man brottas och tafsar på varandra lite sådär som killar gör i den åldern. Man försöker därför att inte rysa till på ett allt för uppenbart sätt då ens kroppar råkar mötas. Kroppskontakt som för honom inte betyder någonting, men som för en själv nästan får en att vilja explodera inombords. Jag menar så nära, men ändå sååå långt bort.

Livrädda för att bekänna färg eller fråga om han känner likadant, samlar vi våra känslor inombords, där de får ligga i väntan på ett startskott. Ett startskott som aldrig kommer, förutom i våra drömmar och när vi på kvällen i samband med att runka tänker på honom.

Alla har vi varit olyckligt förälskade, ibland för att man inte var hans typ och ibland för att han föredrog ett något mer ihåligt kön. Och när man är kär i någon, är det lätt hänt att man tolkar signaler från denna person för att vara något mer än dem faktiskt är.

”Han sa till mig att jag har snygg kropp, vad betyder det? Försöker han ge mig någon signal?”

Man gör lätt en höna av en fjäder, det, för att man inget hellre önskar än att det vore så att han gillar en tillbaks. Men tar varken du eller han upp förälskelsen är det bäst att, om inte annat i ren självbevarelsedrift, försöka glömma och gå vidare. Eftersom önsketänkande av denna kaliber endast bygger falska förhoppningar som i längden bara begränsar ens liv.

Att komma över någon är jobbigt, det tar tid, men känslorna går över. Jag var själv hopplöst förälskad i en polare på högstadiet och de känslorna försvann inte förens vi slutade 9:an och började på olika skolor. Historien upprepade sig på gymnasiet, men jag kom över honom också.

Man hittar nya att gilla, och till slut hittar man även någon som gillar en själv tillbaks – och då glömmer man med ens att man någonsin i livet varit olycklig.

Andreas skriver krönikor för QX.se, använder gärna Instagram och så bloggar han på Qruiser