Gunnar, som jag senast träffade i våras på Side Track, med whiskyglaset i handen, lätt och hjärtligt distanserad i samtal om sitt eget engagemang, vår kulturs specialiteter och livet i stort.
För mig var Gunnar Almér den evigt unge mannen som såg till att queer fick plats i en ofta tungt heterosexualiserad filmvärld. Det var mannen som berättade om sina möten med Xavier Doland, Pedro Almodóvar, Todd Haynes och som kunde skratta åt minnet av Vilgot Sjömans lite absurda film Tabu.
Och om reaktionen på just Tabu som kom från bögkollektivet på Birger Jarlsgatan genom filmen Bögjävlar. En helt briljant 70-talsberättelse inspirerad av homosexuell kamp i frihetlig, kärleks- och sexbejakande och tiden till ära i socialistisk anda. Bögfeminister, bögkollektiv och bögläger.
Ett av mina första möten med Gunnar Almér var den bögfilmfestival han som del av sitt arbete på Filminstitutet, arrangerade på Cinemateket. Som ung nybög i slutet av 70-talet fick jag storögt se såväl den håriga porrfilmen Hard Tools på storbild som Andy Warhols briljant absurda och grymt sexiga Lonesome Cowboy. Långt innan gayfilmfestivaler spritt sig över världen, såg Almér till att presentera de rörliga bögberättelserna för oss här på hemmaplan.
Det var så han blev min idol. Och genom att titta på 70-tals-bilderna av Almér i Homosexuella Socialisters del av Frigörelsedemonstrationerna och såklart på 1 maj där det deklamerades att ”Älska mera så blir vi fler (Förväntansfulla bögar)” och ”Fortplantningen till Heterofilerna – Lusten till bögarna”, så kommer en avgörande era till liv igen.
Något råbarkad barrikadbög blev det dock inte av Gunnar även om den homosexuella identiteten och engagemanget för frigörelsen hela tiden funnits med. Det var filmen som var hans livsgärning och passion. På Svenska Filminstitutet arbetade Gunnar Almér med Cinemateket och senare dess utlandsavdelning där hans uppdrag var att få svenska filmer visade på filmfestivaler världen över.
Efter en kort tids sjukdom gick Gunnar Almér bort endast 62 år. Hans närmaste var sambon Hany och bror med familj.
Vi är många, över hela världen, som delar saknaden och känner tacksamhet för det arv av filmkultur och bögattityd som Gunnar Almér gett oss.
Uppdaterad 2021-10-29