Efter 45 år som yrkesverksam skådespelerska vann den globala ikonen Demi Moore äntligen sitt första pris, en Golden Globe för sin enastående prestation i filmen “The Substance”. Hur hon inte vann några priser för “Ghost” eller den magiska birollen som Madison Lee i “Charlies Änglar – Full Throttle” är en annan diskussion. För mig var ”The Substance” en av de mest gripande filmupplevelserna på länge. Två timmar och 20 minuter rörligt som lämnade mig skakad och berörd på fler sätt än tre när jag lämnade biosalongen. Och inte minst med frågan: Hade jag tagit the substance på ålderns höst? Jag vill säga nej, men det är enkelt att vara.. förklok?

Moore, som i så många år varit synonym med både glamour och djup, lyckas att med enbart sin närvaro i denna film fånga något så mänskligt och sårbart som åldrandets kraft. Särskilt inom “showbiz”, en bransch där utseende, inte minst för kvinnor i Demis ålder, kan vara avgörande för ens inkomst. Men att det var just nu, efter mer än fyra decennier i branschen, som hon fick erkännandet, känns både tröstande och inspirerande.

Demi själv var, som hon uttryckte det, “chockad över vinsten”. I mitten av 90-talet vändes hennes karriär från hyllad skådespelerska till en så kallad “box office disaster” då många av filmerna hon frontade inte gick som förväntat rent ekonomiskt. Hon blev sågad av industrin och var utan stora roller i många år. I slutet av 90-talet började hon istället producera filmer och i början av 2000-talet satsade hon på en skådespelarkarriär i England. Det gick många år innan Demi fick huvudrollen i en så pass stor satsning som The Substance.

45 år är en lång tid – och i en bransch som ibland kan vara försummande för den som inte får sitt genombrott tidigt, är det lätt att tro att det är för sent. Men Ms. Moore visar oss, klyschigt nog, att det aldrig är för sent. Även om livet känns som en bergochdalbana med flera bottnar än toppar, och man kanske inte alltid fått det erkännande man förtjänat, kan livet ge oss ytterligare en chans – ibland när vi minst anar det. Det är aldrig slut med livet. Man vill inte peaka tidigt. Titta vad som hände med Iggy Azalea.. Not so fancy.

Tack, Demi, för att du visar oss att det inte handlar om att peaka tidigt. Det handlar om att hålla på så länge att världen inte har något val än att ge dig ett pris. Be so good that they can’t ignore you, och så vidare..

Jag vill ha more Moore!