Billyforhome är ett Göteborgsbaserat varumärke med handmålade glas som specialitet. Bakom företaget står Billy Paulsén, en tränande och reseintresserad Lilla Bommen-bo som följt sin mormors uppmaning att gå efter sina konstnärsdrömmar.
– Hon var själv konstnär som målade tavlor med västkustmotiv och försökte verkligen gå sin egen väg. Men hon gav upp efter att hennes manager drog med tavlorna till hennes första utställning, och aldrig kom tillbaka.

Idén till Billyforhome föddes när Billy som 16-åring flyttade hemifrån och hade noll kronor på kontot.
– Massor av tjejkompisar fyllde år, tog studenten och hade inflyttningsfester, och jag hade inget fint att ge. Så jag, som alltid målat, började måla på glas och gav bort dessa. Alla behöver ju glas och det var en personlig present med en rolig touch.

När han sedan grundade märket ville han göra det för att dra in pengar för att förverkliga en dröm.
– Jag ville ha den ekonomiska möjligheten till att skapa en familj. Med min vanliga inkomst kommer jag aldrig att kunna uppfylla drömmen om att en dag ha en dotter, och inte heller ge henne de förutsättningar hon förtjänar, så jag startade Billyforhome för att arbeta för den drömmen.

– Jag har alltid vetat att jag ska ha en dotter, och jag döper mina produkter efter en lista på namnförslag jag har för henne. Så skulle det mot förmodan inte bli så att jag får barn, så är detta en slags hyllning till henne.

Billy Paulséns hjärta och konstnärsskap bultar också för Pride-rörelsen. Varje år skapas en Pride-kollektion som drar in pengar till olika HBTQ+rörelser. De färgglada motiven på produkterna ska skapa ljus i det mörka. Senast stöttades Transammans då många av Billys vänner är trans, och årligen skänker han glas till en utlottning under Öckerö Pride, orten där Billy vuxit upp.
– Jag tycker att alla bör göra någonting om man har en plattform, och ge stöd till de som behöver det.

I dag är Billy singel, men han hoppas träffa en man där ute som kan tänka sig att dela hans dröm. Men en sak skaver i drömmen om framtiden.
– Mormor är Jehovas Vittne och jag har fortfarande inte kommit ut för henne. Jag tror att hon vet, men inte vill inse. Jag är så rädd att förlora henne och vill inte riskera det genom att berätta. Hon har gjort så mycket för mig, och jag är så tacksam för att hon finns i mitt liv. Det är så motsägelsefullt att tänka så här, eftersom jag själv uppmanar andra att leva sitt autentiska jag…