Loui Sand: ”Äntligen kan jag säga att jag har en snopp och en pung vilket är underbart”

Loui Sand
Ålder: 31
Bor: Göteborg
Yrke: Föreläsare/Skolvärd

Hur upplever du att attityden gentemot transpersoner är idag?
– Både bra och dålig! I och med att jag föreläser utsätter jag mig för situationer där jag möter mycket folk och när det är öppna föreläsningar kan jag inte styra vilka som kommer. Då kan jag märka att min föreläsning och de bilder jag visar blir för mycket för vissa. Så överlag skulle jag säga att attityden gentemot transpersoner är bra, men att det även kan vara väldigt dåligt i mötet med andra människor.

När kom du ut som trans?
– Det är fem år sen nu och det har gått väldigt bra, jag har lyxen att ha bra människor omkring mig vilket tyvärr inte alla har. Men jag har inte tappat en enda vän, tvärtom, vår vänskap har bara blivit djupare och mer på riktigt.

Du har ju varit – och är – rätt filterlös med din transition, hur kommer det sig?
– För mig var det viktigt att äga situationen, och då jag höll på med idrott var det omöjligt för mig att göra en sån här sak under radarn, så jag styr och ställer med vad jag väljer att berätta och säga. Men det betyder inte att man kan ställa vilka frågor som helst till mig privat.

Du uppmanade folk på instagram i samband med sin senaste operation att ”sluta fråga vad transpersoner har mellan benen, ni leker med liv genom er nyfikenhet”, skrev du.
– Ja, inte ens mina polare och min familj ställer dessa frågor, de nöjer sig med det jag väljer att berätta. Men äntligen kan jag säga att jag har en snopp och en pung vilket är underbart.

Hur påverkades du av den offentliga diskussionen kring könstillhörighetslagen?
– Jag följde den bara från och till på instagram och så läste jag vissa artiklar. Jag vet hur jag blir när jag sätter mig in i någonting, jag blir skogstokig, helt rabiat. Jag tycker bara att man borde kunna vara lite mer ödmjuk inför livet. Om det inte angår dig va fan bryr du dig för då? Hur kan det skava något så enormt i dig när det inte handlar om dig, jag lägger mig väl inte i allt som berör andra…

Vem eller vilka skulle du vilja sätta i skolbänken i Transskolan?
– Oj, alla (skrattar). Där hade min mamma och pappa också fått sitta, mina polare med. Men det är ju inte konstigt att folk inte har kunskap om trans, vi är ju en minoritet. Och det ska vi väl vara glada för att det är så för det är klart att det är en jobbig situation. Jag önskar inte min värsta fiende att vara trans.

Känner du att folk överlag förstår vad trans är eller blandar man ihop bitarna?
– Allt det vi sätter etiketter på nu för tiden är jättebra, men också lite jobbigt, det behövs ju för att man ska kunna googla till sig rätt information, därför tänker jag att de här termerna är bra att ha, men i ett önsketänk vill jag ju att vi kan eliminera allt det. Genus, ickebinär, hen och trans etc. Det vore så skönt om det var lite mer, ”vad heter du?”, så jobbar vi utefter det (skrattar). Men ja, alla behöver mer kunskap om trans för att vi ska komma framåt.

Hur mår du idag?
– Jag har mått dåligt, men det blir verkligen bättre och bättre och jag når hela tiden nya höjder vilket är jättekul. Det känns skönt att få uppleva livet på riktigt.

Vad har du för framtidsplaner?
– Inga alls (skrattar). Nej, det är sant, jag ser ingen anledning att ha en massa framtidsplaner, Jag vill köpa en lägenhet utomlands en dag, i Spanien? Men det låter kanske tråkigt och klassiskt med Spanien, det hade varit coolare att säga Nicaragua…