Häromsistens hade jag en mycket pikant dröm. Jag drömde nämligen att jag arbetade som guide på Kungliga slottet. Och vilka guidade jag om inte Västerdalarnas brandmannakår? Alla stiliga män hade dessutom sina uniformer på. Själv berättade jag glatt om Gustav V, men ingen av brandmännen verkade det minsta intresserade och man kan ju fråga sig vad de då gjorde där?
Det hela slutade i alla fall bra. Vi hade nämligen sex. Massor av sex. Som jag kom! Men vid det laget var vi inte längre på slottet utan på en brandstation på oklar ort. Klart jag inte kunde låta alla fjorton ta mig i självaste bankettsalen! Hur hade det sett ut? Nej, någon måtta får det vara. Även för mig.
Det var en mycket trevlig dröm, men även en märklig sådan. Jag har aldrig dröm att jag varit en pilsk guide tidigare. Men visst. Jag är ju intresserad av det kungliga – så varför inte? (Hovet, om ni läser detta och behöver en guide i sommar har jag möjlighet att hoppa in vecka tjugofyra).
Senare under dagen slog det mig: men vänta lite, jag är ju redan en slags guide. I mitt eget hem! Jodå. Varje gång jag får manligt främmande (sexdejt) börjar jag med att visa honom runt. Och turen och anekdoterna är mer eller mindre desamma varje gång.
Så här går det till.
Jag nämner tavlan som sitter i min hall, vilken en del säger att ser ut som ett träd och andra ett huvud. Det är bara streck och den är verkligen förskräcklig (jag har själv gjort den). Jag brukar av någon anledning, oklart vilken, låta beskådaren trassla in sig lite, och famla efter orden, innan jag säger att jag är medveten om dess totala fulhet.
Vi fortsätter in i vardagsrummet där jag berättar om mina teckningar gjorda av Kerstin Thorvall. Jag pekar på en skavank i köket och säger att den hör till den rödmålade villans charm. Jag visar mina signerade kungliga fotografier (jag har både V-Gurra och snyggingen arvprins Gustaf Adolf – tänk er honom med ett par ridstövlar – och en uppsjö andra. I skrivande stund inväntar jag även ett på drottning Ingrid som enligt DHL närmar sig Västerdalarna).
Numera visar jag även min mormors folkdräkt.
”Och nu undrar du säkert hur det kommer sig att jag har mormor hängandes på en skyltdocka?”
Tro det eller ej men samtliga har hittills svarat ja! Jag berättar då att dräkten såldes efter att min älskade mormor gick bort förra året. Själv ville jag inte att mormor skulle försvinna varför jag gjorde det enda rimliga (?) och betalade hutlöst för dräkten och placerade den på en docka. Och vipps så fanns en liten bit av mormor kvar.
Vid det laget brukar min gäst återigen trassla in sig och inte veta vad han ska säga. Och det passar alldeles utmärkt. Nästa anhalt på min guidade tur är nämligen sovrummet! Höjdpunkten, om man så vill.
Och hoppsan. Där brukar både glidmedel och annat användbart redan vara framplockat. Ja, varför vänta? Varför prata om väder och vind, eller än fler tavlor (och är min gäst ens intresserad av vad jag har på väggarna, frågar jag aldrig), när vi båda vet vad vi egentligen vill? Så ner med byxorna. Fram med härligheten. Undertecknad på knä. Sen blir det åka av.
Efteråt brukar jag berätta den anmärkningsvärda historien om min Isaac Grünewald-målning som hänger intill sängen. Det är en pikant historia, den med. Om än ytterligare en tavla. Men den får du allt lov att vänta på att höra tills du själv kommer på besök.
Varmt välkommen hem till mig!
Ps. Bokning sker via privat meddelande och jag förbehåller mig rätten att neka. Men om du är brandman i Västerdalarnas brandmannakår är det alltid fritt fram. (Nyckeln ligger i blomkrukan och glidmedlet överst i vita byrån).
Backolars Johan Hermanssons bok Att älska är att gå sönder finns nu i QX Shop
